Kakor och mjölk är gott. Speciellt på natten när man inte bör äta det. Med lite Eric Clapton i bakgrunden är det extra mysigt. Då funkar det att vara ensam. Havreflarn och mellanmjölk med sällskap av Clapton. Känns som en trevlig kombo.

Jag känner för att somna på soffan. Det känns som en bra idé nu men säkert som en mindre bra idé imorn när jag vaknar och inser att jag ska spela match mot ömso. Jag har förträngt det. Även om jag har påmint alla i min närhet under kvällen att jag har en väldigt viktig match mot ösmo imorn. I detta nu försöker jag förtränga det. Om och om igen. 
 
Om jag tar en till kaka blir det nog bra. Vi säger så. Den sista. Rackarns.

Jag som ska vara duktig. En nyttig sportfåne. Det brast för cirkus femton år sedan. Så kan det gå.

Jag som försöker vara duktig i allt jag gör. Jag har varit duktig ikväll. Jag är imponerad. I och för sig har jag inte somnat på soffan än så mycket kan hända. Men jag ska vara skötsam. Jag har inte rört mobilen ikväll. Inte ett enda onödigt sms som jag behöver ångra imorn 39 minuter in i första halvlek. Känns bra. Bra jobbat Johanna. Inga självmål och några snygga frisparkar så ska vi nog klara det här. När blev jag två? Vi form? Det måste vara vinet som pratar, eller kakorna. Svårt att hålla koll på skillnaden. Jag får ont i kroppen bara av att tänka på morgondagens jobbigheter. Fotbollsmatch.

Emelies och Martins lägenhet var fin. Tänk att Emlut har blivit stor. Stadigt förhållande och lägenhet. Man ligger lite i lä. Jobb i stan. Det må jag säga. Du är bra Emelie. Nu hoppas jag att jag får komma och äta Martins lax eftersom en annan herre förmodligen tagit tillbaka inbjudan om köttbullar och vin. Det är okej. Jag försöker överleva. Det ska nog gå bra. Jag fösöker se det ur en mogen synvinkel. Hans förlust. Jag överlever.

Jag har ju Clapton. Han är också ganska trevlig. Tillsammans med kakor och mjölk. Det svänger i alla fall.
 
Tänk om man hade läppar som Olinda. Spännande. Då kanske man skulle bli bjuden på middag varje kväll. Eller kanske inte. Om man ändå visste.

Tänk om man visste allt. Tänk vad fantastiskt tråkigt allt skulle vara då. Inget spännande och klurigt att lära sig. Inga klurigheter. Allt skulle bara vara glasklart. Mindre kul.

Clapton goes blues just nu. Jag får lite Rytmus flashbacks. Vet inte om det är bra eller dåligt. Jag och Mikaela diskuterade det ikväll. Vad var egentligen Rytmus. Dagis för lite större barn med dyrare leksaker eller en bra och användbar utbildning. Vi kom nog inte fram till något svar. Förmodligen ligger sanningen någonstans däremellan. Så kan det vara.

Jag borde nog ta tag i mig själv och släpa mig härifrån innan jag får för mig att skriva saker som är helt opassande. Även om ni säkert skulle finna det väldigt intressant.

Tänk på mig imorn. Heja heja heja. Inga självmål.


Full fart framåt. Håll tätt bakåt.