Det finns många saker som jag tycker om. Sånt som gör mig glad i magen. Det finns också många saker som jag tycker mindre om. Sånt som inte gör mig glad i magen. En sån sak är personer som försöker framställa sig själva som bättre och viktigare än vad dom egentligen är. Jag vet vad ni tänker. Precis som du. Alltså jag. Men icke. Jag framhäver mig inte på en offentlig plats där folk måste tvingas lyssna på mig. Jag vet vad ni tänker. Bloggen. Men icke. Bloggen må vara en offentlig blogg som vem somhelst kan läsa. Men det är också frivilligt. Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Men när två tjejer sitter och gapar om hur bra deras scener, ljussättning, deras manus, ja allt som har med deras dumma teaterpjäs att göra på ett fullsatt pendeltåg så att man inte kan flytta på sig då har man inte valt det själv. Då är det inte längre frivilligt. Då får man klaga och vara bitter. Jag ville stoppa en gammal strumpa i den ena tjejens mun när hon satt och försökte använda sig av svåra akademiska ord samtidigt som hon surplade på sin pressbyrånlatte. Jag hoppades att hon skulle spilla ut den på sin rutiga estetkjol eller över sin kompis mossgröna palestinasjal. Det värsta var att dom verkligen ville att alla skulle tycka att dom var så speciella. Hua.

Annars passar jag på att smaka på lite av varje som smårgåsbordet som dukats upp framför mig har att erbjuda. Man måste ju provsmaka allt innan man vet vad som är godast. Vem kunde ana att man skulle få en lättklädd Mr. Nn skickad i ett mms. Exotiskt. Någon verkar ha fått för sig att jag bits och har blivit farlig. Tro inte att du kan gömma dig. Jag kommer hitta dig.

Dagens låt - Whitney Houston , How will I know.
Tack Gunnar för tipset.

Annars inget nytt på Stringstrumpa AB.

Vi återkommer snarast med senaste skvallret. Om det dyker upp nått vill säga.