Jag sitter här och mumsar i mig den sista maten från igår. Karins och min mysmat. P3 spelar Sanna Nielsen. Det är ju nästan så att man blir lite sentimental?. Empty room. Jag känner dock inte att mitt rum är tomt. Jag känner faktiskt inte att någonting är speciellt tomt. Kanske mitt snart uppdruckna glas med bobsaft. Annars känner jag att allt är ganska så fullt. Inte tomt i alla fall.

De senaste dagarna av mitt liv har varit fantastiskt underbara. Värme har börjat sprida sig över vårat avlånga land och jag känner att jag suger åt mig mer och mer av allt som kan räknas som en vår på g. Jag har upplevt årets första utefika. Rivals uteservering med Desireé som såg utomordentligt snygg ut med sin nya Mulberry bayswater. Latte, kanelbulle, inlindad i en filt på söder med trevligt sällskap en onsdageftermiddag. Är det inte så alla onsdagar ska vara?

Mysiga stunder uppe på gruset med svettiga brudar. Snart gräs. Snart. Massor av bollar. Massor av härliga personer. Massor av skratt. Massor av kärlek.

Mitt glas är faktiskt tomt nu. Men inte jag.

Jag är på sprickningsgränsen.