Så var man efter en härlig penisonärs/kärleks vecka på Mallorca med Karin tillbaka i verkligheten. Sol, bad, värme. Långa stränder och bleka engelsmän som efter en dag i solen antog en mer rosa färg. Italienska gamlingar på stranden i exotiska badbyxor och baddräkter med diverse röda hattar. Pojkar som ville vara flickor och parasoller som såg ut som Gandalfhattar. Vodkatonics som bestod av i princip bara vodka men som man blev väldigt fnittrig av. Till och med så fnittrig att man kan tycka att en indier är intressant och folk som heter Batch  och vars bästa vän kallas för fish är ännu trevligare att diksutera viktiga frågor med, t ex att alla svenska tjejer skulle vara blonda, lesbiska och porrstjärnor? Boten Anna på engelska och mycket mer. En underbar vecka. En välbehövlig sådan.



För övrigt går livet framåt. Många frågetecken men dock framåt. Foten mår fortfarande inte bra och jag går fortfarande som en häst. Inte bra. Inte attraktivt för fem öre. Jag är trött på att gå som en dressyrhäst. Jag skulle haft uppkörning den 5 september. Vilket förmodligen skulle ha resulterat i körkort. Som min fot mår nu får jag vara glad om jag har mitt körkort innan jul. Heja droppfot.

För övrigt två var det underbart härligt att återse mitt bröd idag. Mitt bröd Ola. Fika på sandys, mys med middag och snickelisnack om veckan som gått. Jag har saknat dej något sjukt. Men nu är pensionärerna hemma igen. Hamburgaren kan åter bli hel. Ingen förstår våra interna skämt och det är det som är så underbart.



Kärlek.