"En långhårig snubbe med glasögon och en bas sitter och stör mina tankar. På den här skolan finns det bara långhåriga människor och deras uppgift är att störa. Ständigt störa och få sånna som mig att bli ii..."

Hade jag fortsatt på det där inlägget igår vet jag inte riktigt vart det hade slutat. Som tur var kom Desireé och avbröt mitt skrivande och räddade samtidigt den stackars basisten i tvåan från att av mig bli skriftligt ihopknöglad till en boll och hamna i närmsta papperskorg. Jag hade ännu en av mina "jag hatar alla som tror att dom är bra på sina instrumet" - dagar. Nog om detta. Det hela slutade med en lyckligt ovetande tvåa och att jag och Desireé istället tog en latte på sandys. För ovanlighetens skull.

Dagarna går snabbt nu och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera. Jobbiga beslut. Var ska man börja? Jag vill helst av allt börja i slutet och glömma allt som är innan. Det vill säga början. Exotiskt. Och det i mitten. Helst av allt vill jag somna med lillasysters lilla dvd på magen tittandes på ännu en säsong av One tree hill. Bara lite till. Hoppa in i en låtsasvärld.

Idag gjorde jag en sak som jag inte gjort på mycket länge. Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det senast. Jag somnade på soffan. En fredagkväll. Direkt när jag kom hem från skolan. Det är inte det att jag vanligtvis skulle ha svårt att somna på soffan. Saken är den att jag aldrig hinner unna mig den lyxen. Att bara drutta omkull i en osnygg men ack så skön sovställning, somna och snarka lite. Den senaste tiden har det alltid varit något som hindrat mig. Middag och sen försvinnande hem till en söt vän. Eller andra exotiska äventyr. Nu är dessa äventyr och söta vänner inte att förakta men ibland är det bara så skönt att komma hem och bara somna. Dra på sig mysbyxorna och vara allmänt äcklig. Sånt gillar jag. Massor.

På tal om röda bollar så gick mitt engelskanationella skit idag. Åt skogen. Det gick inte skit, det gick värre, just nu har jag bara lite svårt att komma på ett mer passande ord. Som sagt, totalt noll hjärnkapacitet och hur mycket jag än ville så kunde jag inte komma på en endaste liten mening att kladda ner på det där äckligt blanka pappret. Hata. Det hela slutade med ett knappt uppslag fyllt med "I think.." femtontusenmiljarder gånger. Det där jäkla provet kan ha vart bland det sämsta jag nånsin gjort i engelska. Det sa jag till Anders och han bara skrattade. Ack ja ack ja. 

Nu är stunden kommen för mig att ta mig vidare mot andra destinationer. Hasa mig två trapper ner och landa i soffan med min tredje coca cola zero. Mumma. 

Ola hade NN på besök på kroken ikväll. Sånt gör att vardagen blir lite extra exotiskt. Sånt gillar jag också. 


Lilla snigel akta dig....


...annars tar jag dig...