En tant med ett ungt yttre. Utan rynkor, men med mörka ringar under ögonen. Med hörlurar och vita converse.

Håller jag på att bli en tant en sisådär fyrtio år i förväg? Ibland känner jag mig som en 50 åring i en ung kropp. Ständigt denna press att fånga ögonblicket  "Det här är den bästa stunden i livet, njut"  Låt ingenting gå dig förbi. Passa på. Gör saker. Ha kul. Den här tiden kommer aldrig tillbaka. Nej nu blev jag ju ännu mindre stressad. Tack, verkligen bra. Räcker det inte med att man vet att tiden går alldeles för fort att att skoltiden är den bästa tiden. Men som folk säger "Ni förstår inte hur lätt och bra ni har det" 

Idag kände jag mig som en tant. Jag längtade efter att få komma hem och somna på soffan. Dricka mitt kaffe framför tv:n och vara riktigt osocial. Allt det här satt jag och längtade efter på tåget hem samtidigt som ett gäng ungdomar, säkerligen några år yngre än mig redan satt och förfestade och lät på tåget. Klockan var inte ens åtta och jag muttrade tyst i mitt sinne om hur jobbigt det var att dom lät och störde mina djupa tantfilosofier. Usch, tantvarning. Johanna blir tant. Vid snart 19 års ålder.  

Jag antar att det är nu jag borde göra allt som står i min makt för att verka sådär riktigt upptagen med allt mellan himmel och jord. Att redan nu visa vilken viktig och upptagen person jag är. Som knappt hinner med att äta eftersom det är saker som ska fixas och folk som drar i mig från alla håll och kanter för alla vill ju vara med mig. Hår som ska klippas, kläder inför kvällen ska shoppas och noga tänkas igenom. Planering hit och planering dit. Hela tiden se så perfekt snygg ut. Ta reda på vart han den där snyggingen från gårdagen ska ikväll. Var det Laroy eller compagniet? För det är ju på stureplan allt händer. Det är ju där man hänger. Eller i alla fall försöker hänga och passa in. Eller? Eller?? ELLER????