Jag tror fasiken att det här är paradiset...


Jag har funderat lite och det är dags att ta tag i lite saker. Jag har kommit på mig själv med att vilja väldigt mycket men jag har också kommit fram till att jag är väldigt dålig på att ta tag i de sakerna som jag så gärna vill göra...På måndag ska jag i alla fall gå till körskolan. Alltid något. Det känns bra.

Karin är i alperna och åker skidor och Ola sitter förmodligen på någon härlig restaurang mitt i centrala Paris med eiffeltornet precis runt hörnet och äter sniglar, grodlår eller något annat exotiskt. Escar..bla bla bla vad det nu heter. Om jag hade lyssnat ordentligt på franskalektionerna hade jag kanske kommit ihåg vad grodlår heter på franska. Hursomhelst så känns det lite tråkigt att sitta i pappas paradis nynäshamn när ens vänner är ute i den stora vida världen. Mamma och pappa har i alla fall bestämt sig för att börja äta nyttigare inför sommarens tripp till kroatien. Jag längtar redan.

Jag vet att jag inte borde (alla är redan dötrötta på mitt tjat om grekland) men idag är det faktiskt sju månader sen. Det jag egentligen vill säga med det är att tiden går så sjukt fort. Sju månader... Det känns fortfarande som igår.