Nu har lite drygt ett dygn gått och jag kan fortfarande inte riktigt förstå.  I över  ett halvår har jag gått runt och bekymrat mig, oroat mig och mått allmänt dåligt över mitt projektarbete. Men kära vänner. Nu är det över och jag kan fortfarande inte riktigt fatta det. När jag lämnade det i Emils fack var det med dubbla känslor. Lättnad över att det äntligen var klart men ångest över att  jag vet att jag både borde och kunde ha gjort så mycket bättre. Men man gör val här i livet och jag valde att inte lägga ner hela min själ i projektarbetet. Vilket jag kan ångra lite nu, men gjort är gjort och egentligen så tror jag inte att de där 12 sidorna som jag lyckades skriva ihop har så stor betydelse för resten av mitt liv. Jag kan leva med ett G. Även om det bär emot. Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer vakna någon morgon i framtiden och tänka "Om jag bara hade fått ett mvg på mitt projektarbete, tänk så mycket bättre allt hade varit då"  Nej fy tusan. Däremot är jag numera en hiv/aids expert. Nästan i alla fall.