De tre vännerna Johanna, Michaela och David går in för att köpa sig sin morgonlatte på Kaffebaren. Väl därinne sitter allas vår Hasse och Mackan. Vi hejar glatt på varandra även om klockan bara är strax efter åtta på morgonen. Efter en stund reser sej de två herrarna, Hasse och Mackan sig upp för att gå och säger vänligt hej då. Lika vänligt som vi sa hej säger vi nu hejdå och nickar trevligt. Precis när Hasse går förbi mig ger han mig en liten klapp på överarmen. Ingen ser detta. Men det sker. Och det är så exotiskt. Efter några minuters väntan får också vi våra morgonlattes för 20 kronor och vandrar sakta den sista biten mot münchenbryggeriet och rytmus.

Michaela påstår att jag och Hasse har en speciell relation. Jag skulle nog snarare påstå att det är Hasse som har en speciell relation till mig. Det handlar inte på något sätt om någon obehaglig relation, men lite exotiskt är den allt. Nog sagt om detta.

"Hej Johanna, det här är din handledare Emil"


Har jag konstiga relationer med alla mina lärare? Tacka vet jag Steven. Allas vår Steven. Allatiders Steven.

Kom hem för ett tag sen från min körlektion. Det gick fint. Micke var inte så läskig och att kolla i backspeglar, blinka och svänga är inte så krångligt som man kan tro. Övning 8 avklarad och backningen gick sjukt bra. Ohh yeees!


Om man kanske skulle ta och skriva sitt svenskatal nu. Mums.


"...Ja just det, det är ju handledarträff idag...Men jag är på Gotland..." 
Usch så synd.