...min är vit, väckarklockan alltså...

Min granne är svag för Uno och Irmas låt från melodifestivalen. Jag har varit ute tre gånger  idag och alla de gångerna har han sjungit med till den ytterst dåliga låten. Riktigt dålig om du frågar mig. Min lillebror sitter därnere och svär över att han inte kan klara av det sista och svåraste uppdraget på något tvspel, och Fia bryter snart ihop för att hon inte når tejpen som sitter kvar på listerna uppe i taket efter att hon och mamma har målat. Här sitter jag. 

Ni vet backen som jag pratade om igår, den där skiiitlånga som är precis innan mål linjen. Jag är halvvägs upp nu. Mjölksyran är hemsk och mina ben vill bara vika sig och ge upp men tusan vad jag ska i mål. 


       mm.