Idag gör jag det. Jag är trött. Mitt huvud känns som något jag inte kan förklara och mina ben orkar knappt stå upp. Jag har fortfarande ont i vaderna. Att spela "mitt mitt" tog död på mina ben. Man skulle nog kunna säga att det tog död på hela mig. Jag känner mig tom, men skönt tom. Jag vet att när jag lägger mig ikväll så kommer jag somna innan huvudet träffar kudden. Så trött är jag. Vi förlorade men jag orkar faktiskt inte bry mig. Man kan inte alltid vinna och idag var en förlorar dag. Jag spelade en av mina sämre matcher på länge men jag tänker skylla det på väder, vind och att matchen spelades 20.15 en fredagkväll. I enskede. Orka. Jag kommer inte ens ihåg vad resultatet blev. Då är det illa. Men ganska skönt. Kramp i vaderna fick jag i alla fall.

Jag har massvis med onödigt strunt som jag skulle vilja dela med mig av men som sagt, krampiga vadmuskler och ett tomt huvud är ingen bra kombination för att få fram något vettigt. Det bästa är nog att inte säga någonting och det som är viktigt får jag skriva imorn. Eller.

Imorgon --> Middag och umgänge med herrarna. Kan detta sluta på något annat än ett exotiskt sätt? Jag tror faktiskt inte det. Granis kommer ha skjorta.