Just nu snurrar tusen saker i mitt överfulla huvud. Tankar och annat spännande. Ändå känns det som om det går på tomgång. Bara står still och snurrar runt utan att det varken uträttar eller kommer någonstans.

Jag har massvis med saker som jag vill skriva ner men jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

När jag skulle åka hem idag såg jag hur en skolklass med högstadieelever står och väntar på perrongen omringade av stora väskor fyllda med liggunderlag och sovsäckar. Självklart gör jag som vilken normalt funtad person somhelst skulle göra och står på behörigt avstånd så att jag inte ska behöva sitta i samma vagn som dom. Vem orkar lyssna på "hormoniga" killar i målbrottet och fnittriga tonårstjejer i en timmes tid? Inte jag i alla fall. Men...så sant som det är sagt, somliga straffar gud med detsamma. När jag sitter där och läser i metro och njuter av tystnaden och att vagnen är i princip tom kliver en hel klass med förskolebarn på på södra station. Självklart omringas jag på min tidigare tomma "fyra" av tre små pigga, tjoande och pratglada småbarn. Tji fick jag och inte kunda jag koncentrera mig på min metro heller utan fick istället lägga all min energi på att försöka undvika att lyssna och kolla på när barnen gick igenom hela alfabetet på teckenspråk om och om igen.
- En säck potatis.. och en tunna sill...

Det roligaste just nu är nog att jag sitter och lyssnar på Carola och evighet. Muchas spännande.

En evighet, en kort sekund, när vi blir en med tid och rum..tralalaa.