Jag vet inte om det är sorgligt eller bara patetiskt när jag träffar på fulla 40åringar utanför bowlinghallen när jag går hem från ola en lördagkväll strax efter tolv. Det skulle kunna vara min mamma eller pappa. Fy fasiken vad jag skulle skämmas. Okej om man vill gå ut och ta en öl och bowla, umgås och ha kul men sitta full utanför gröndalshallen med sin väninna och bara vara pinsam? Nej fy.

Solen skiner och det är söndag. Dagen har varit mysig. Varför känns allt då bara så nedrans jobbigt.

Man ska inte ta något för givet. Aldrig.

Nu ska jag hjälpa mor med maten innan jag får smisk.

smiiisk var det.