Imorse vaknade jag med världens tandvärk som hade spridit sig till i princip resten av mitt huvud. Sånna dagar älskar jag att vakna upp till. Behöver jag säga att jag inte gick till skolan? Att ta sig igenom herthas nuko lektion med den värken vore som att ställa sig och banka huvudet mot en betongvägg så nej, jag orkade inte gå till skolan. Stoppade istället i mig två alvedon och kröp tillbaka i sängen.

Jag är så trött. Trött på allt. Trött på mig själv och trött på livet. Jag önskar att mitt liv var lite mer spännande eller händelserikt. Just nu känns inte mitt liv roligare än en disktrasas.

Kultur och idéhistorian är tråkig. Jag kommer aldrig kunna sammanfatta allt det där i en text. Jag vill orka och bry mig men det finns verkligen ingen ork. Jag är så otroligt omotiverad. Jag vill bara strunta i allt och åka härifrån. Helst av allt nu på en gång.


Jag hade en helknasig dröm inatt.


Hur har den afroamerikanska musiken uppstått och utvecklats, från 1900 till 1980?


Var noga med att ge exempel på hur:
- samhällsutveckligen/sociala förhållanden påverkat musiken....bla bla blaaa.

Känns som viktig kunskap.


Rytmus är mitt största misstag. Punkt.