Bambi på hal is, det var vad jag kände mig som idag när jag för första gången på två år skulle stå på ett par skridskor. Det måste varit en syn. Ibörjan var det katastrof men eftersom blev det stabilare och stabilare, nästan helstabilt. Det kanske var att ta i, men tillslut kunde jag iaf hålla balansen och ta mig framåt. Hela den här grejen var egentligen min pappas fel, eftersom det var han som hade fått för sej att vi skulle umgås hela familjen och göra nått tillsammans, så egentligen var jag inte helt ensam om att vara Bambi, mamma var nog nästan värre, men dock väldigt söt där hon halkade runt. 

På tal om bambi på hal is. HC Z. Vilka underbara personligheter. Jag satt helt fastklistrad framför tv:n, dom är ju bara för härliga. Personerna som ställer upp där måste verkligen vara modiga och tro på sig själva. Kenta Nilsson som tränare, det blir nog spännande, har faktiskt spelat fotboll med hans dotter i många år, mycket trevligt.
 
Sitter här och funderar på hur länge man ska behöva stå ut med all snö. När ska våren komma? Nog för att jag vill upp till fjällen och åka bräda och allt som det innebär men det kan väl bli vår här i Sthlm?. Just nu ber jag en stilla bön till vädergudarna (om dom nu finns) och ber om bättre och varmare väder. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, i mitt nästa liv ska jag bli vädergud, och då ska det vara sol på sommarn när det ska vara varmt och kallt och snö på vintern när det ska vara kallt, okej?  

Jag är trött på att se ut som en död fisk.

Jag vill ha vår.