Nu är det borta. Gipset. Så galet skönt. Hade verkligen ställt in mig på att gipset skulle sitta kvar minst en vecka till. Det som kom fram när gipset försvann var dock inte så mysigt, alltså min hand. Blä. Fast hur fräsch kan den egentligen vara efter tre veckor i gips? När dom dessutom hoppade över att tvätta bort fotbollssvetten som fanns kvar på armen när dom gipsade? Mysigt efter tre veckor somsagt. Antar att ni inte vill ha en närmare beskrivning men man kan säga såhär, handen var gul, blå, röd, grå och svullen. Sne och luktade mindre gott. Huddinge sjukhus är dessutom ett ställe där man väldigt lätt kan gå vilse.
- En karta och kompass nästa gång tack.

Igår skrev jag om hur otroligt skönt det är att sova i bilen. Något som dock inte är speciellt skönt och något som jag försöker undvika så mycket som möjligt, vilket inte alltid lyckas är att sova på tåget. Jag hatar att sova på tåg. Alla kollar på en. Idag var en såndär dag då jag ändå inte kunde hålla emot hur mycket jag än ville. Jag somnade titt som tätt och det var inte ens skönt. Nej, offentlig sömn är inget för mej. 

När jag lyssnar på Zlatan låten blir jag så tokigt glá. Jag tänker bara tillbaka på Grekland och torsdagkvällen med fotbollen och allt annat som också hände då. Satan vad jag vill tillbaka. Måste verkligen sluta tänka på det helatiden men det är så nedrans svårt. Buu. Dessutom känns det som om jag knappt har hunnit komma hem innan vi åker till Kroatien. Men det ska bli skönt. Pappa pratade med dom som är där nu och det är tydligen 37 grader?? Det är ju inte ens skönt. Olidligt. Där kan vi snacka om att gå in i en vägg när man går av planet Ola. Nu ska ju inte vi flyga ner utan vi ska bila ner. Jag kommer dö.
-Tusen tack till den som uppfann AC:n.