Spännande. Mycket spännande.

Äntligen har jag skaffat mig en blogg. Känns bra. Tror att många av mina vänner tycker att det var på tiden. Känns som att skrivandet i lunardagboken inte längre är så aktuellt. Det här känns något seriösare. Min mamma tror dock att jag har gett mig in på något livsfarligt. Jag antar att det är hennes plikt som mamma att granska mina handlingar och sedan bedömma vad jag borde och inte borde göra. Just det här med bloggandet är hon lite osäker till. Förmodligen för att hon inte har så stor koll på vad det handlar om. Jag har lovat henne att sluta om något farligt eller obehagligt skulle hända. Hon blev genast mycket lugnare.

Hur farligt ska man egentligen leva? Jag tycker att man ska testa lite annorlunda och spännande saker. Vem vet, det kanske inte är så farligt eller hemskt som man trott.

Jag har ett behov att skriva av mej. Det har kommit på senare dar. Bara sätta mig framför en tom skärm och fylla den med tankar och idéer. Fylla den med delar av mitt liv. När det även visar sig att folk uppskattar att läsa det man skriver blir motivationen ännu större. Bara skriva ner det som först dyker upp.
Igår pratade jag med en nyfunnen vän om det här. Jag sa att jag tyckte om att folk ville läsa om mig och mitt liv. Han menade att jag var en egoist, medan jag mer tänkte på det som att jag vill dela med mig av mitt liv till andra. Det är rätt intressant hur man ser olika på saker och ting. Hur saker tar olika form beroende på vem det är som ser det.

Just nu känns livet alltför bra. Ska försöka hålla kvar vid den här känslan så länge som möjligt. Har tyvärr en förmåga att se det negativa ur saker och ting vilket kanske inte är en av mina bästa egenskaper, men jag ska bättra mig. Vi går mot ljusare tider och det känns faktiskt som att livet också är på väg att bli lite ljusare. snaaart är det ju faktiskt vår, hur mörkt och trist det än kan vara en grå januari dag.

Ha en fortsatt trevlig lördagkväll...

På återseende.