Jag har suttit i en timme nu och läst massa olika modebloggar. Jag vill bara hitta en blogg där någon skriver om annat än mode och "dagens outfit". Det är tröttsamt. Jag har dock en favorit. Han skriver inte om mode. Det tackar jag för. 

Nu kom Johan in i datasalen. Han är busig och som vanligt sitter han och plinkar på in gura. Samma gamla vanliga Rytmus. 

Jag har verkligen inte saknat alla dessa välbekanta ljud. Ljudet av någon som sitter och spelar sina olika skalor på guran eller en trummis som inte kan lägga ifrån sig sina stockar utan bara måste slå på allt som finns i närheten. Jag tror dock att det är ettorna som är värst. Tvåorna också. Vi var likadana och vi är det fortfarande men på  nått sätt så känns det som om man blir lite avtrubbad i trean. Alla vet redan vad alla kan och ingen behöver riktigt imponera på någon längre. Man vet vem man ska fråga när man vill ha nån som kan lira gura på ens låt osv. Kanske var det därför som jag bara tappade allt intresse som har med musik att göra. Visst kan jag sätta mig hemma och klinka på pianot eller försöka lära mig nån låt på gitarren men aldrig mer i skolan. Nej tack. Det är redan så glasklart. Jag orkar inte ens tänka på Live night. Jag vill bara strunta i det.  

"Han har en SKITSNYGG bas. Den är rosa" 

Snart borde ni dyka upp. Jag sitter här och väntar. 

"Han är riktigt bra på bas alltså"

Ska jag sitta såhär varje tisdad? Jag måste komma på nått jag kan göra. Ett vettigt tidsfördriv. Snart kanske man kan börja plugga?

"Riktigt bra alltså..."