Kladdkakan står i ugnen och är snart klar men jag sitter bara här och är otacksam. Sitter och tjurar över att jag snart måste börja skolan fast att jag har haft ett tio veckor långt sommarlov och egentligen antar jag att jag borde vara mer än tacksam över att jag ens får gå i skolan. Tänk på barnen i Afrika. Ja, tänk på barnen i Afrika. Ändå kan jag inte sluta att vara så jäkla otacksam. Jag gnäller över minsta småsak som inte faller mej i smaken och just nu känns det som att jag ser allt ur en negativ synvinkel. Vet inte om det beror på att skolan snart börjar och att jag vill göra allt annat än att börja skolan. Eller om det är ångesten över att det är sista året och att jag inte har den blekaste aning om vad jag vill göra sen. Fast det är inte heller helt sant. Egentligen har jag massor av drömmar och visioner och jag vet precis hur jag vill leva mitt liv men mitt självförtroende tillåter mej inte att tro att jag kan klara av det. Just nu klarar jag inte ens av att baka en kladdkaka, hur fasiken ska det då gå för mej? Jag känner mej bara så trött. Trött och omotiverad. Jag vill bara inte. Sitter bara här och gnäller när jag egentligen borde ta tag i mej själv och göra nått vettigt.

Kladdkakan har stått inne i 35 minuter nu och den är fortfarande alldeles för kladdig. Vad har jag gjort för fel? Snälla kladdkaka?

Ska iväg och ta ett kvällsbad. Eller jag ska nog mest kolla på. Känner inte för att blöta ner mej. Tror jag. Vi får väl se.

Nu ska jag gå ner och ta ur kladdkakan ur ugnen.

- Den kommer sätta sig fint runt magen.

Over and out