Smärta. Värk. Ömhet. Jag har inte känt mig såhär i kroppen på länge. Allt detta tränande gör att jag känner mig som en enda stor muskel med ständig sträningsvärk. Någon som vill stretcha mig? Just nu känns det lättare att nämna dom dagarna då det inte är fotboll som gäller. Tisdag. Fredag. Lördag. Så kan det vara. Om det inte vore för alla underbara och exotiska personligheter som också har insett att fotboll är bland det sköjigaste som finns så vore all den här träningstiden rena pinan. Därför tänker jag passa på att såhär i alla hjärtans dag anda, en dag för tidigt tacka alla brudarna i laget för att ni är så himla goa. Vissa bör ta åt sig mer än andra. Inga nämnda inga glömna. Ni vet vilka ni är. Imorn brudar är det bastu efter träningen som gäller.

I övrigt känner jag bara att alla hjärtans dag är överskattad. Jag tycker om alla lika mycket alla dagar. Dock känner jag lite extra kärlek för Michaela just nu. Häromdagen fick jag ett brev på posten. Det stod massor av snälla saker. Saker som man behöver höra ibland. Igår fick jag dessutom en skiva på posten. Liveinspelningar från året som gått. Jag blev som ett barn på julafton. Michaela om du läser det här och har en skiva med Lela som ligger och skräpar får du mer än gärna skicka den. Du vet att jag börjar stortjuta när du sjunger.

När jag skriver såhär sällan blir det bara en stor soppa med massa uppdateringar om mitt just nu inte så händelserika liv. Ni får leva med det. På fredag ska jag i alla fall på kalas. En sommarängsdoftande vän fyller år och det måste firas. Ryktet hade tydligen nått henne att jag, Ola och Karin är bra på att dricka saft. Så kan det vara.
Minsann.