Ibland lovar jag saker som jag inte alltid lyckas hålla, men när speciella personer ber extra snällt är det klart att jag kommer ihåg. Därför tänker jag bli lite sentimental och känslosam här och skriva hur sjukt mycket jag tycker om er alla fotbollsbabes. Ni är som min andra familj. Ujuj vad sentimentalt, men dock så sant som det är sagt. Hur fasiken skulle jag klara mig utan er? Mumma på er hela högen. Passa er, snart råkar ni allihopa ut för min och Olas hamburgare. Speciellt du Camilla. Snart kommer vi.

Sen sa jag även att jag skulle nämna Åke. Åke är en härlig prick. Enligt Åke kan man klara allt. Man slår bara den perfekta passningen och sen blir det mål. Motståndarna kommer inte ta den. Så enkelt är det. Om man lyssnar och gör som Åke säger, och det gör man såklart.

Pöss.