?!?!?!?!?!?!?!?!!??!?!?!
Det här händer ju bara inte. Antigen är jag blind, och inbillar min hjärna att se saker eller så har Emil fått fnatt och skickat ut fel betyg. Är detta ett skämt?
Mina damer och herrar, flickor och pojkar, Johanna panna har fått MVG på sitt projektarbete!
MVG
Jag befinner mig i chock.
Mina damer och herrar, flickor och pojkar, Johanna panna har fått MVG på sitt projektarbete!
MVG
Jag befinner mig i chock.
Nattsvart
Jag kanske borde byta namn på bloggen. Johannas mörka eller nått.
Jag fick precis veta mina betyg i NuKo och Kuhi. Vg. Jag är besviken. Jag tycker att jag förtjänar mer än vg. I alla fall i Kuhi. Men bara för att jag inte fick mvg på ett prov i Lisas kurs måste det sabba hela mitt Kuhi betyg. Hur kan man få ha ett sånt system. Tänk om man har en dålig dag. Känns ändå bra att jag fick veta det nu så att jag inte behöver börja störtgrina på studenten när jag kollar på betygen. Nu kan jag gör det nu istället. Störtgrina. Fast på studenten hade jag kunnat hitta på bättre bortförklaring. Typ glädjetårar/"jag kommer sakna alla så mycket" - tårar, vilket i och för sig är en stor lögn.
Egentligen förstår jag inte varför jag bryr mig så mycket om betygen. Jag tror egentligen inte att de betygen jag får nu är speciellt betydande för hur mitt liv kommer se ut. Jag tror inte att ett 20.0 i slutbetyget kommer göra att jag lever lyckligare om 20 år. Så varför bry sig? Varför denna ständiga ångest över att behöva prestera bra?
Match ikväll mot spårvägen. Pepp? Nej tack. Jag vill hem och sova. Njuta av att mina dagar på rytmus snart börjar ta slut.
Gråten i halsen och allt är upp och ner
Jag förstår inte vad som har hänt. Vad hände? När hände det? Vad gick snett? Hur kunde det bli såhär? Jag orkar inte. Orkar inte. Jag känner mig splittrad och vet inte vad jag ska göra. Varför kan det inte vara som förut. Måste folk förändras?
Tänk om man kunde krypa tillbaka till sandlådan. Med spaden i högsta hugg.
Tänk om man kunde krypa tillbaka till sandlådan. Med spaden i högsta hugg.
Brat-dansen
Jag visste det. Och jag sa det. Jag har själv sett den live. Känns skönt att även andra har observerat denna exotiska dans. Den såkallade Brat-dansen.
Brat-dansen
Kända förespråkare: Peder Fogstrand, Zlatan Ibrahimovic
Tillvägagångssätt: Den allmänt vedertagna Stureplansdansen. Höger arm vevas (något sånär) taktfast till musiken. Beroende på musikens art och stämningen i lokalen kan detta genomföras med endera knuten näve, flat hand eller helt enkelt med bara pekfingret lite lagom nonchalant uppsträckt i luften. (Det mittersta alternativet kräver dock viss rutin, då det för en nybörjare lätt kan se ut som något helt annat.) Dansen kan utövas ståendes, hoppandes eller till och med sittandes vid lämpligt drinkbord. I det senare utförandet kallas dansarten stundom för ?sitt-dans?.
Passande musik: Trallvänlig house eller ren eurodisco. Kan dock utövas till flertalet musiktyper med fasta beats.
Lämplig plats: Laroy, onsdag 01.30.
Tillvägagångssätt: Den allmänt vedertagna Stureplansdansen. Höger arm vevas (något sånär) taktfast till musiken. Beroende på musikens art och stämningen i lokalen kan detta genomföras med endera knuten näve, flat hand eller helt enkelt med bara pekfingret lite lagom nonchalant uppsträckt i luften. (Det mittersta alternativet kräver dock viss rutin, då det för en nybörjare lätt kan se ut som något helt annat.) Dansen kan utövas ståendes, hoppandes eller till och med sittandes vid lämpligt drinkbord. I det senare utförandet kallas dansarten stundom för ?sitt-dans?.
Passande musik: Trallvänlig house eller ren eurodisco. Kan dock utövas till flertalet musiktyper med fasta beats.
Lämplig plats: Laroy, onsdag 01.30.
The Pink Bananas
The Pink Bananas är ett coverband bestående av två heta brudar som spelar synt och tvärflöjt till förinspelade bakgrunder. Vi har spelat tillsammans i många år på klubbar, festivaler och andra evenemang runt om i Sverige och Israel där vi har vår huvudsakliga målgrupp. Vi har medverkat i flertalet tv och radioprogram. Vårt första album kom ut 1980 och vi har sedan dess släppt femton album och varit topplistettor i Sverige, Israel och Ryssland flera gåger. Vi har gjort exklusiva spelningar för hovet och kan kalla oss kungliga hovleverantörer. Den här sommaren har vi även spelat förband åt Stevie Wonder under hans USA turné. Vi anpassar mer än gärna vår repertoar efter önskemål men vår repertoar består rill största delen av Electric banana band, Metallica, Pink Floyd och Håkan Hellström. Referenser kan fås av hovet, Electric banana band och Madonna mfl.
Bokning:
070/23478965
[email protected]
Bokning:
070/23478965
[email protected]
Photoshop är något som jag grymt gärna skulle vilja kunna utan och innan. Sorgligt nog kan jag det inte alls. Efter ett antal lektioner i ettan och ytterligare några i trean är jag fortfarande den mest okunniga på hela skolan när det gäller photoshop. Michaela, denna underbara lilla varelse, har därför räddat mig och hjälpt mig "slänga" ihop en affisch som för mig skulle ta en hel dag att göra. För Michaela tog det en kvart. Den är dessutom grymt snygg. Hon är helt enkelt en ängel.
Om ni vill se två till snygga bilder på bandmedlemmarna i "The Pink Bananas" Rekomenderar jag er att spana in den här och den här bilden. Grymt.
Uppenbarelse
Jag fick precis en uppenbarelse. Mitt i allt mitt klagande och gnällande över msn till Desireé om våran psykologinlämning slog det mig att det är nog sista gången vi sitter där och beklagar oss. Tillsammans. Över samma uppgift. Kvällen innan. Alltid i sista sekund. Nu är det slut. Över. Aldrig mer. Visst finns det lite kvar som måste göras men det här var nog sista gången.
Det är en ganska exotisk känsla som infinner sig när man upptäcker något sådant. Jag inser nu att jag inte riktigt har fattat vad det innebär att ta studenten förrän nu. Förmodligen kommer jag inte att inse det på riktigt riktigt riktigt förrän i höst när alla andra börjar skolan men inte jag. Då. Då kanske jag verkligen kommer förstå vad det innebär att vara fri. Fri som en fågel. Göra precis vad jag vill.
Längtan.
Det är en ganska exotisk känsla som infinner sig när man upptäcker något sådant. Jag inser nu att jag inte riktigt har fattat vad det innebär att ta studenten förrän nu. Förmodligen kommer jag inte att inse det på riktigt riktigt riktigt förrän i höst när alla andra börjar skolan men inte jag. Då. Då kanske jag verkligen kommer förstå vad det innebär att vara fri. Fri som en fågel. Göra precis vad jag vill.
Längtan.
Gubbskivan
Michaela har tagit jättefina bilder från i fredags. Inte så jättemånga, och lite för många på mej. Men som sagt fin fiina bilder. Mumma.
Shibby Manick
Jag vet att jag varit efterlängtad. Nu är jag tillbaka. Förhoppingsvis lite gladare och lite trevligare. Detta återstår dock att se.
Jag gick på gubbskivan. Även om jag höll på att bryta ihop innan och allt höll på att sluta i en enda stor flod av tårar lyckades Desireé och hennes mamma övertala mig. Tur var väl det. Väl på skivan var alla underbart härliga och fina. Folk var jättesnälla och tyckte om min klänning och jag kunde inkassera en rejäl dos egokick. Den var välbehövlig. Tacka alla.
Även om humöret är på väg upp känns det fortfarande tungt. Tungt och obeskrivligt. En liten klump i magen som inte går att få bort? Kanske. Studenten närmar sig med stormsteg och jag vet inte om det kanske beror på det? Jag har i alla fall ännu en gång lyckats bli kär i ett materiellt ting. Kanske är det sant som en viss person en gång sa till mig. Kanske är jag känslokall?
Min pappa hade ett djupt samtal med mig i lördagsnatt. Ett sånt där samtal som man helst vill skjuta upp men som man vet kommer infinna sig inom en snar framtid. Under värmelampan på balkongen rökandes en cigarr började han fråga ut mig om min framtid. När andra frågar kan man alltid ljuga ihop en vit nödlögn som duger och kan verkas trolig för stunden. Men när pappa frågar. Han ser igenom en. Då blir det jobbigt. Jobbigt för att han är så positiv och driven. Jobbigt för att jag i denna stund inte är det. Jobbigt för att jag inte vet. Jobbigt för att jag inte vågar. Jobbigt för att jag inte kan. Och så var det det här med självförtroendet. Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Jag gick på gubbskivan. Även om jag höll på att bryta ihop innan och allt höll på att sluta i en enda stor flod av tårar lyckades Desireé och hennes mamma övertala mig. Tur var väl det. Väl på skivan var alla underbart härliga och fina. Folk var jättesnälla och tyckte om min klänning och jag kunde inkassera en rejäl dos egokick. Den var välbehövlig. Tacka alla.
Även om humöret är på väg upp känns det fortfarande tungt. Tungt och obeskrivligt. En liten klump i magen som inte går att få bort? Kanske. Studenten närmar sig med stormsteg och jag vet inte om det kanske beror på det? Jag har i alla fall ännu en gång lyckats bli kär i ett materiellt ting. Kanske är det sant som en viss person en gång sa till mig. Kanske är jag känslokall?
Min pappa hade ett djupt samtal med mig i lördagsnatt. Ett sånt där samtal som man helst vill skjuta upp men som man vet kommer infinna sig inom en snar framtid. Under värmelampan på balkongen rökandes en cigarr började han fråga ut mig om min framtid. När andra frågar kan man alltid ljuga ihop en vit nödlögn som duger och kan verkas trolig för stunden. Men när pappa frågar. Han ser igenom en. Då blir det jobbigt. Jobbigt för att han är så positiv och driven. Jobbigt för att jag i denna stund inte är det. Jobbigt för att jag inte vet. Jobbigt för att jag inte vågar. Jobbigt för att jag inte kan. Och så var det det här med självförtroendet. Är glaset halvtomt eller halvfullt?
Bild och inte tycka om form
Jag har bild och form lektion. Nu. Hertha står förmodligen och babblar om något extremt viktigt just nu. Hon märker nog inte ens att min kisspaus blev lite längre än väntat. Orka.
Ikväll är det gubbskivan. Motivation noll. Vet inte vad det beror på men jag vill verkligen inte. Jag vill bara åka hem. Hem hem hem. Där jag får vara ifred. För mig själv. Orka.
Kanske borde gå tillbaka till hertha?
Förmodligen.
Besvikelse
Jag vet inte riktigt hur det känns. Det känns tungt. Jobbigt. Jag är nog mest besviken. På mig själv. Det finns tyvärr ingen annan att skylla på än på mig själv, vilket känns lite bittert. Det var riktigt tungt att se de röda fula små bokstäverna på skärmen "icke godkänd" . En annan sorglig sak är att jag inte ens blev förvånad. Innerst inne hade jag väl insett att jag inte skulle klara av det, men samtidigt vill man ju så gärna tro att det kanske, kanske kan gå. Om alla andra kan borde väl jag kunna? Tydligen inte. Det känns tungt. Allt känns tungt. Tungt och jobbigt och rent ut sagt skit. Jag vill inte. Efter halkbanan kändes det som att jag var på väg åt rätt håll. Nu känns det som att jag har backat tillbaka ett steg. Nästa lediga tid för teoriprovet är den 25 juni. Behöver jag säga någonting mer? Över en månad. Jag vet nån som kommer telefonterrorisera vägverket om "sista minuten" tider. Men som sagt tungt. Även om jag vet att man måste tänka positivt så är det lätt att gärna tycka att saker är mycket lättare att se på ur en negativ synvinkel. Det är myckelt lättare att gnälla över att nästa lediga skrivtid inte är förrän i slutet av juni istället för att bestämma sig för att varje dag försöka ringa och få en tidigare tid. Det är lättare att tänka att jag aldrig kommer lyckas ta det där körkortet än att tänka att det kommer gå, det kommer bara ta längre tid och förstöra hela min körkortsplanering. Jag orkar inte.
Jag är inte i skolan idag. Det känns skönt. Jag vill inte vara där. Varför kan vi inte sluta här och nu? Jag orkar inte med studenten. Jag vill bara att allt ska vara över. Jag vill inte ens gå på gubbskivan på fredag. Jag är omotiverad. Omotiverad i allt, till allt. Allt allt allt. Jag vill bara stänga in mej och sova. Sova och inte vakna förrän allt är bra igen och jag slipper vakna och gå till skolan. Jag vill sitta i Olas kök och äta vita chokladmuffins med sked och prata om stort och smått med mina andra halvor. Drickandes på tok för starkt kaffe och bob jordgubbssaft.
Jag är inte i skolan idag. Det känns skönt. Jag vill inte vara där. Varför kan vi inte sluta här och nu? Jag orkar inte med studenten. Jag vill bara att allt ska vara över. Jag vill inte ens gå på gubbskivan på fredag. Jag är omotiverad. Omotiverad i allt, till allt. Allt allt allt. Jag vill bara stänga in mej och sova. Sova och inte vakna förrän allt är bra igen och jag slipper vakna och gå till skolan. Jag vill sitta i Olas kök och äta vita chokladmuffins med sked och prata om stort och smått med mina andra halvor. Drickandes på tok för starkt kaffe och bob jordgubbssaft.
Kaos
Tusen frågor. Hjälp. Hur ska detta gå. Jag vägrar att inte klara det. Måste måste måste. Höga krav? Nej. Det här borde och ska gå. Johanna kan. Johanna fixar. Johanna klarar.
Vilja flickor och pojkar. It's all about vilja.
Jackjakt
Tyvärr Erica, inga som helst misstänkta när det gäller jackstölden. Jag önskar dock att jag hade några. Men det är bra att du ställer upp SuperErica! Bäst att dom eller den passar sig. Ingen vill bråka med Erka.
Eller hur?
Eller hur?
Att känna sig utmattad
Egentligen borde jag sitta och göra en naturkunskapsredovisning om träninsgvärk som ska vara klar imorgon. Istället sitter jag här själv med världens träningsvärk och är öm och utmattad i precis hela kroppen. Mina armar känns som tunga hängande jag vet inte vad. Jobbigt är det. Och jag vill inte skriva naturkunskapsarbete. Jag vill verkligen inte. Jag vill hellre somna om i soffan. Fast egentligen borde jag även plugga inför teoriprovet som äger rum inom en mycket mycket snar framtid. Jag vill verkligen klara det på första försöket. Jag orkar inte annars.
Jag vill bara sova. Sovasovasovasova.
Varför kan det aldrig ta slut.
Jag känner mig trött. Och tung.
Jag vill bara sova. Sovasovasovasova.
Varför kan det aldrig ta slut.
Jag känner mig trött. Och tung.
Dagen som började bra...
Igår var en minst sagt exotisk dag. På alla tänkbara sätt.
Jag hade tänkt att det här skulle bli ett långt och underhållande, beskrivande inlägg men när jag nu sitter här och klurar på vad jag ska skriva så blir jag bara bitter.
Jag fick se Mums Måns. Min lycka var gjord. Två gånger dessutom. Jag och Ola hade den enorma turen att äta lunch i Kungsträdgården precis när han skulle köra sitt rep inför kvällens Rix Fm festival. Som sagt min lycka var gjord och jag och Ola studerade noggrant pojkens höftrörelser och kom fram till att det ligger många timmars träning bakom dessa. Verkligen uttrycksfullt vill jag påstå. Kanske något att ta efter? Jag och Lina försökte senare på kvällen, under skivan, då den nämnda pojkens låt spelades, att utföra dessa höftmoves men inte alls med lika stor framgång som vi hoppats på. Mer om skivan senare. Måns är inte riktigt avklarad än. Det jag vill komma fram till är att jag och Karin lyckades hinna in till stan i tid och fick därför se dessa höftmoves ännu en gång. Mumma.
Ja och så var det då dags för den omtalade skivan. Det var ganska exakt så som jag hade tänkt mig. Fast lite bättre och lite sämre? Blandade känslor. Välkända ansikten. Vissa mer saknade än andra. Kul att få träffa Majsan igen. Men vi får inte glömma att denna skiva hade nynäsbor som gäster och att dessa nynäsbor måste ha en liten störning som gör att de inte kan fungera normalt. Inte alla, men allt för många är knepiga. På vilken annan skiva blir det slagsmål fler än en gång när den ena resulterar i att någon blir misshandlad, polis kallas in och hela stället stänger? En och en halv timme för tidigt. Inte nog med detta. Dessutom har lilla fröken Klantig "Hej jag tappar alltid bort allting" det vill säga jag, lyckats slarva bort garderobsbiljetten vilket i sin tur ledde till att jag inte kunde hämta ut min jacka och fick vänta tills sist. Självklart har nån liten äcklig, missbildad, ursäkta språket ceepee unge tagit min borttappade biljett och hämtat ut min jacka. Tack sä jäkla mycket. Där står jag utan jacka och tillbehör. R.I.P min vita halsduk. Varför finns det så elaka människor? Hur fungerar man? Där försvann min trench och lite annat smått och gott. Ser jag någon i nynäs med min jacka kommer jag personligen att säga fula saker till den personen tills den ber om ursäkt på sina bara knän. Baske mig att jag ska göra det. Jag är arg. Fast mest ledsen. På folk. Nu är jag jacklös.
Det här skulle ju inte bli ett långt och beskrivande inlägg.
Jag visste att den där dagen skulle komma. Jag bara väntade på den. Och så helt plötsligt kom den. Jag blev inte ens förvånad. Stockholm är trots allt inte så stort. Inte så stort alls faktiskt.
Om man skulle ta och börja tänka på refrängen.
Ibland undrar jag om du läser?
Jag hade tänkt att det här skulle bli ett långt och underhållande, beskrivande inlägg men när jag nu sitter här och klurar på vad jag ska skriva så blir jag bara bitter.
Jag fick se Mums Måns. Min lycka var gjord. Två gånger dessutom. Jag och Ola hade den enorma turen att äta lunch i Kungsträdgården precis när han skulle köra sitt rep inför kvällens Rix Fm festival. Som sagt min lycka var gjord och jag och Ola studerade noggrant pojkens höftrörelser och kom fram till att det ligger många timmars träning bakom dessa. Verkligen uttrycksfullt vill jag påstå. Kanske något att ta efter? Jag och Lina försökte senare på kvällen, under skivan, då den nämnda pojkens låt spelades, att utföra dessa höftmoves men inte alls med lika stor framgång som vi hoppats på. Mer om skivan senare. Måns är inte riktigt avklarad än. Det jag vill komma fram till är att jag och Karin lyckades hinna in till stan i tid och fick därför se dessa höftmoves ännu en gång. Mumma.
Ja och så var det då dags för den omtalade skivan. Det var ganska exakt så som jag hade tänkt mig. Fast lite bättre och lite sämre? Blandade känslor. Välkända ansikten. Vissa mer saknade än andra. Kul att få träffa Majsan igen. Men vi får inte glömma att denna skiva hade nynäsbor som gäster och att dessa nynäsbor måste ha en liten störning som gör att de inte kan fungera normalt. Inte alla, men allt för många är knepiga. På vilken annan skiva blir det slagsmål fler än en gång när den ena resulterar i att någon blir misshandlad, polis kallas in och hela stället stänger? En och en halv timme för tidigt. Inte nog med detta. Dessutom har lilla fröken Klantig "Hej jag tappar alltid bort allting" det vill säga jag, lyckats slarva bort garderobsbiljetten vilket i sin tur ledde till att jag inte kunde hämta ut min jacka och fick vänta tills sist. Självklart har nån liten äcklig, missbildad, ursäkta språket ceepee unge tagit min borttappade biljett och hämtat ut min jacka. Tack sä jäkla mycket. Där står jag utan jacka och tillbehör. R.I.P min vita halsduk. Varför finns det så elaka människor? Hur fungerar man? Där försvann min trench och lite annat smått och gott. Ser jag någon i nynäs med min jacka kommer jag personligen att säga fula saker till den personen tills den ber om ursäkt på sina bara knän. Baske mig att jag ska göra det. Jag är arg. Fast mest ledsen. På folk. Nu är jag jacklös.
Det här skulle ju inte bli ett långt och beskrivande inlägg.
Jag visste att den där dagen skulle komma. Jag bara väntade på den. Och så helt plötsligt kom den. Jag blev inte ens förvånad. Stockholm är trots allt inte så stort. Inte så stort alls faktiskt.
Om man skulle ta och börja tänka på refrängen.
Ibland undrar jag om du läser?
Danny & Mums Måns
Imorn är det rix fm grejs i kungsträdgården och jag vill spana in Mums måns! Jag vill se Cara mia och den exotiska dansen. Jag vill se den på riktigt. Så att jag och Ola verkligen kan lära oss. Mumma liksom. Dessutom vill jag se Danny på lördag. På Nrj. När han dansar flaxdans med sina armar till tokyo. Mumma!
GE MIG!
GE MIG!
Ät Mig.
Jag har alltid vetat att min familj är exotisk. Så har det alltid varit och kommer så att förbli. Det gör mig absolut ingenting eftersom exotiska saker är något som fascinerar mig något emormt och ligger mig varmt om hjärtat. Igår när jag kom hem från träningen halv tio och trodde att jag skulle dö av hunger finner jag min familj borta med vinden. Eller inte riktigt, syskonen var på äventyr vilket hade resulterat i att mor och far inte hade funnit någon anledning att börja med maten. Klockan 22.10 står middagen färdig på bordet. Kl 23.00 har vi ätit klart. Mina nära och kära vänner vet att detta inte är något ovanligt fenomen utan en väldigt vanligt förekommande situation. Alltså middag hos familjen ljung sent på natta. Därför har jag länge undrat varför vi inte tar vårt pick och pack och flyttar mot sydligare breddgrader där dygnsrytmen är lite mer lik våran. Det är nog inte meningen att vi ska bo i Sverige. När jag var liten bodde vi i Hallunda. Det är ju nästan som sydligare breddgrader? Nej. Kanske inte.
Nog sagt om saken.
På tal om ingenting. Det råkar vara så att jag har haft världens häftigaste grej liggandes i mitt kylskåp. Nu talar jag om en värsting grej. Verkligen coolt. Jag har haft en kaka bakad av självaste sommartorpet Ernst Kirchsteiger liggandes i min kyl. Eller kanske inte en kaka, snarare ett bulliknande bakverk med smak av äpple och kanel. Nu kanske ni undrar hur det kommer sig? Det råkar vara så att vänner till familjen har Ernst hemma hos sig, han fixar och trixar tydligen till sommartorpet och hade då bakat en kaka som de tog med sig hem till oss. Det ni. Tänk er själva. Ernst Kirchsteiger. Självklart var kakan utsökt god.
Imorn är det dags för ännu en skiva. Inte vilken skiva somhelst. Nämligen nynässkiva. Det är med blandade känslor som jag mentalt börjar ladda inför morgondagen. Det kommer förmodligen bli hatkärlek. Ska bli grymt kul att träffa vissa medan man gärna skulle slippa träffa vissa andra. Exotiskt minst sagt.
Nog sagt om saken.
På tal om ingenting. Det råkar vara så att jag har haft världens häftigaste grej liggandes i mitt kylskåp. Nu talar jag om en värsting grej. Verkligen coolt. Jag har haft en kaka bakad av självaste sommartorpet Ernst Kirchsteiger liggandes i min kyl. Eller kanske inte en kaka, snarare ett bulliknande bakverk med smak av äpple och kanel. Nu kanske ni undrar hur det kommer sig? Det råkar vara så att vänner till familjen har Ernst hemma hos sig, han fixar och trixar tydligen till sommartorpet och hade då bakat en kaka som de tog med sig hem till oss. Det ni. Tänk er själva. Ernst Kirchsteiger. Självklart var kakan utsökt god.
Imorn är det dags för ännu en skiva. Inte vilken skiva somhelst. Nämligen nynässkiva. Det är med blandade känslor som jag mentalt börjar ladda inför morgondagen. Det kommer förmodligen bli hatkärlek. Ska bli grymt kul att träffa vissa medan man gärna skulle slippa träffa vissa andra. Exotiskt minst sagt.
Söta vänner
Idag, en helt vanlig tisdag. Innehållandes absolut nada spännande förutom ett nationellt engelskaprov som gick åt pipsvängen så hade två av mina underbart söta vänner bakat en överraskning till mig. Inte vilken överraskning somhelst heller för den delen. Dom hade fixat kladdkaka och till och med vispat grädde. All kärlek till er mina små undulater. Det var underbart gott.
Förövrigt händer inte mycket i mitt så annars livliga liv? öh livligt? dagens lögn kanske men i alla fall. Plugg hit och plugg dit. Inte kul. Jag är fortfarande lite barnsligt glad över halkbanan som jag fixade igår. Det var tokigt kul och såhär i efterhand förstår jag inte vad jag var nervös för. Mer halkbana åt folket. Ge mig.
Förövrigt nummer två funkar nya mobilen ganska fint och jag börjar hänga med i svängarna.
Jag kan inte låta bli att nämna våran 11 månadersdag. 11 långa månader. Sjukt. Jag kan knappt förstå det. Alla ni andra tycker att jag är knäpp som inte kan släppa det men varför släppa något som var och fortfarande är så underbart att tänka tillbaka på och bli tokigt glad av? Zakynthos sommaren 2006 med fantastiska fyran för alltid i mitt hjärta.
Vad vore jag utan alla mina goa vänner. En liten fis i rymden.
Förövrigt händer inte mycket i mitt så annars livliga liv? öh livligt? dagens lögn kanske men i alla fall. Plugg hit och plugg dit. Inte kul. Jag är fortfarande lite barnsligt glad över halkbanan som jag fixade igår. Det var tokigt kul och såhär i efterhand förstår jag inte vad jag var nervös för. Mer halkbana åt folket. Ge mig.
Förövrigt nummer två funkar nya mobilen ganska fint och jag börjar hänga med i svängarna.
Jag kan inte låta bli att nämna våran 11 månadersdag. 11 långa månader. Sjukt. Jag kan knappt förstå det. Alla ni andra tycker att jag är knäpp som inte kan släppa det men varför släppa något som var och fortfarande är så underbart att tänka tillbaka på och bli tokigt glad av? Zakynthos sommaren 2006 med fantastiska fyran för alltid i mitt hjärta.
Vad vore jag utan alla mina goa vänner. En liten fis i rymden.
Yes Yes Yäs!
Idag har jag kört halkbanan. Jag var sjuktnervös innan men ack vilken onödig nervositet. Jag fick dela bil med en jättekul tjej och allt gick prima. Det var sjukt kul och jag vill köra mer mer och mer. Mumma på det. Teoriprovet nästa.
Schmack rakt i fejjan
Flopp. Flopp på alla sorters sätt. Vad ska man annars kalla det? Jag ska aldrig mer kolla på Eurovision. Jag vet redan nu att det är en lögn, men just nu hatar jag alla övriga länder i Europa. Stick och brinn (ursäkta språket) rövslickande mesproppar. Jag hatar all "grannlandsröstning" Prutt på den. Bara för att ryssland och forna bla bla blaa och alla andra har krigat och inte vågar rösta på något annat land än grannen enbart för att slippa ett nytt världskrig. Ta er i baken! Jag ska fasiken starta krig med hela världen om det krävs för att vi ska komma minst topp fem. Jag är upprörd. På riktigt. Skit. Dock kunde man ju räkna ut med lilltån att sverige inte skulle vinna, kritikerna tror ju alltid att vi är så jäkla oslagbara. Tjenare svenskan, DN:s och alla andra tidningars dumma journalister som ger oss dumma svenskar hopp om att vi kan vinna. Dessutom såg Ola ut som att han skulle somna på scenen. Inte godkänt. Han såg ut som en hängig disktrasa. Han borde vart kvällens discokula. Usch, nej inget var bra ikväll. Jo, pizzan med brödet och köttet, och att Gunnar kom och busade med oss. Tänk att det faktiskt finns folk som vill umgås med oss. Frivillligt.
Vinst idag igen. Mot rågsved. 6-1. Ta mig sjutton vad vi är bra.
Jag fyller nitton idag. Eller imorn eller vad man ska säga. Den 13 hursomhelt. Känns knäppt. Riktig knäppt. När man var liten räknade man ner dagarna veckor i förväg. Skrev meterlånga önskelistor och planerade länge vilka man skulle bjuda på kalaset. Fiskedamm eller skattjakt? Man ville inte gå och lägga sig på kvällen eftersom det skulle betyda att födelsedagen tog slut och att det var ett helt lååångt år kvar tills nästa. Nu känns det bara som vilken dag somhelst. Istället för att skriva, säga och tänka att jag är 18 så blir jag istället 19. Känns inte så speceillt. Eller jag vet inte. Suck igen.
Jag är ganska trött.
Vaken i P3
Jag sitter och lyssnar på P3. På min mobil. Mumma den funkar fint. Dock lite för liten och oflashig för min smak men en ny mobil för en hundring är väl ett bra kap antar jag. Ja, så måste det vara och jag är nöjd. Äntligen en egen mobil igen. Dock saknar jag min gamla LG. Jag tycker mindre om när folk skriver om tekniska prylar. Det beror mest på att jag är värre än värdelös på att förstå dem. Nu sitter jag själv här och pratar mobiltelefon. SUCK!
Det jag egentligen ville få sagt var att imorn är det Idol-audition i Estocholmo och Cuba, Hanna och Ingrid ska söka. Jag håller tummarna, egentligen i onödan eftersom jag redan vet att dom är grymma. Men men. Jag satt och funderade på hur årets Dannyboy skulle se ut. Jag är nyfiken. Jag hoppas att han blir mörk i år. Mörkt lockigt hår. Okej nu spårar det ut här. Nu räcker det med fantasier för inatt.
Idag vill vi förutom att bli av med tantnojjan ha män i trench. Observera, män, inte pojkar. Män.
Det jag egentligen ville få sagt var att imorn är det Idol-audition i Estocholmo och Cuba, Hanna och Ingrid ska söka. Jag håller tummarna, egentligen i onödan eftersom jag redan vet att dom är grymma. Men men. Jag satt och funderade på hur årets Dannyboy skulle se ut. Jag är nyfiken. Jag hoppas att han blir mörk i år. Mörkt lockigt hår. Okej nu spårar det ut här. Nu räcker det med fantasier för inatt.
Idag vill vi förutom att bli av med tantnojjan ha män i trench. Observera, män, inte pojkar. Män.
En tant i converse
En tant med ett ungt yttre. Utan rynkor, men med mörka ringar under ögonen. Med hörlurar och vita converse.
Håller jag på att bli en tant en sisådär fyrtio år i förväg? Ibland känner jag mig som en 50 åring i en ung kropp. Ständigt denna press att fånga ögonblicket "Det här är den bästa stunden i livet, njut" Låt ingenting gå dig förbi. Passa på. Gör saker. Ha kul. Den här tiden kommer aldrig tillbaka. Nej nu blev jag ju ännu mindre stressad. Tack, verkligen bra. Räcker det inte med att man vet att tiden går alldeles för fort att att skoltiden är den bästa tiden. Men som folk säger "Ni förstår inte hur lätt och bra ni har det"
Idag kände jag mig som en tant. Jag längtade efter att få komma hem och somna på soffan. Dricka mitt kaffe framför tv:n och vara riktigt osocial. Allt det här satt jag och längtade efter på tåget hem samtidigt som ett gäng ungdomar, säkerligen några år yngre än mig redan satt och förfestade och lät på tåget. Klockan var inte ens åtta och jag muttrade tyst i mitt sinne om hur jobbigt det var att dom lät och störde mina djupa tantfilosofier. Usch, tantvarning. Johanna blir tant. Vid snart 19 års ålder.
Jag antar att det är nu jag borde göra allt som står i min makt för att verka sådär riktigt upptagen med allt mellan himmel och jord. Att redan nu visa vilken viktig och upptagen person jag är. Som knappt hinner med att äta eftersom det är saker som ska fixas och folk som drar i mig från alla håll och kanter för alla vill ju vara med mig. Hår som ska klippas, kläder inför kvällen ska shoppas och noga tänkas igenom. Planering hit och planering dit. Hela tiden se så perfekt snygg ut. Ta reda på vart han den där snyggingen från gårdagen ska ikväll. Var det Laroy eller compagniet? För det är ju på stureplan allt händer. Det är ju där man hänger. Eller i alla fall försöker hänga och passa in. Eller? Eller?? ELLER????
Håller jag på att bli en tant en sisådär fyrtio år i förväg? Ibland känner jag mig som en 50 åring i en ung kropp. Ständigt denna press att fånga ögonblicket "Det här är den bästa stunden i livet, njut" Låt ingenting gå dig förbi. Passa på. Gör saker. Ha kul. Den här tiden kommer aldrig tillbaka. Nej nu blev jag ju ännu mindre stressad. Tack, verkligen bra. Räcker det inte med att man vet att tiden går alldeles för fort att att skoltiden är den bästa tiden. Men som folk säger "Ni förstår inte hur lätt och bra ni har det"
Idag kände jag mig som en tant. Jag längtade efter att få komma hem och somna på soffan. Dricka mitt kaffe framför tv:n och vara riktigt osocial. Allt det här satt jag och längtade efter på tåget hem samtidigt som ett gäng ungdomar, säkerligen några år yngre än mig redan satt och förfestade och lät på tåget. Klockan var inte ens åtta och jag muttrade tyst i mitt sinne om hur jobbigt det var att dom lät och störde mina djupa tantfilosofier. Usch, tantvarning. Johanna blir tant. Vid snart 19 års ålder.
Jag antar att det är nu jag borde göra allt som står i min makt för att verka sådär riktigt upptagen med allt mellan himmel och jord. Att redan nu visa vilken viktig och upptagen person jag är. Som knappt hinner med att äta eftersom det är saker som ska fixas och folk som drar i mig från alla håll och kanter för alla vill ju vara med mig. Hår som ska klippas, kläder inför kvällen ska shoppas och noga tänkas igenom. Planering hit och planering dit. Hela tiden se så perfekt snygg ut. Ta reda på vart han den där snyggingen från gårdagen ska ikväll. Var det Laroy eller compagniet? För det är ju på stureplan allt händer. Det är ju där man hänger. Eller i alla fall försöker hänga och passa in. Eller? Eller?? ELLER????
Öhh
Babababaabaaaakisdag. Baka en kaka. Bejka en kejka!
mumsi.
Födelsedagsångest
Jag har inte riktigt fattat det än. Jag fyller fasiken år på söndag. 19 hela år. Tusan. Även om 19 inte är speciellt gammalt så känns det konstigt. Bara ett år kvar till 20. Jisses. Då är man gammal.
Mitt problem är dock inte att jag blir äldre. Även om det känns lite jobbigt det också så är mitt problem att jag inte önskar mig något. Sjukt problem. Men det är jobbigt när folk och familj ständigt frågar och jag vet verkligen inte. Har inte en aning. Jag tycker att det tråkigaste som finns är att få pengar men samtidigt är det ju det jag behöver mest. Suck.
Vilket jäkla i-landsproblem.
Imorn blir det skiva.
Mitt problem är dock inte att jag blir äldre. Även om det känns lite jobbigt det också så är mitt problem att jag inte önskar mig något. Sjukt problem. Men det är jobbigt när folk och familj ständigt frågar och jag vet verkligen inte. Har inte en aning. Jag tycker att det tråkigaste som finns är att få pengar men samtidigt är det ju det jag behöver mest. Suck.
Vilket jäkla i-landsproblem.
Imorn blir det skiva.
Joo just precis
Det är inte för inte som man ibland avskyr att bo i Nynäshamn. Det är inte heller så konstigt att man på sina lediga dagar totalvägrar att sätta sig på det där nedrans pendeltåget. Låt oss säga såhär, det var tur att jag var syndig och åt en cheeseburgare innan jag åkte. Pendeltåget ville nämligen inte fortsätta sista biten utan tvingade mig och alla andra att vänta i ösmo på en nedrans ersättningsbuss som såklart vägrade att komma. Fyrtio minuter ståendes rakt upp och ner med en kurrande mage och ett väldigt bittert humör. Det resulterade i en grinig Johanna som gnällde på sin snälla pappa som inte kom tillräckligt fort när han skulle hämta henne i ösmo. Bittert.
"Näää jag ä inte bitter"
"Näää jag ä inte bitter"
Deeg
Nu tänker jag göra något syndigt. Jag tänker gå till donken och köpa mig en cheeseburgare. Mums mums mums.
Runda som fotbollar
Ibland lovar jag saker som jag inte alltid lyckas hålla, men när speciella personer ber extra snällt är det klart att jag kommer ihåg. Därför tänker jag bli lite sentimental och känslosam här och skriva hur sjukt mycket jag tycker om er alla fotbollsbabes. Ni är som min andra familj. Ujuj vad sentimentalt, men dock så sant som det är sagt. Hur fasiken skulle jag klara mig utan er? Mumma på er hela högen. Passa er, snart råkar ni allihopa ut för min och Olas hamburgare. Speciellt du Camilla. Snart kommer vi.
Sen sa jag även att jag skulle nämna Åke. Åke är en härlig prick. Enligt Åke kan man klara allt. Man slår bara den perfekta passningen och sen blir det mål. Motståndarna kommer inte ta den. Så enkelt är det. Om man lyssnar och gör som Åke säger, och det gör man såklart.
Pöss.
Måste Måste Måste
Jag bara måste.
Sitter och lyssnar på Europe - Superstitious på you tube.
Den låten kommer föralltid att få mig att tänka på Rytmus i alla dess olika former. Första mysdagen i ettan när Bert och gänget sjöng den och Pucko spelade gitarrsolot. Jag kommer ihåg hur coolt jag tyckte att det var då. Och Michaela och coolingarna på Live night. Jösses jisses och allt däremellan.
I'm not superstitious.
Skärpning flicka lilla
I brist på att inte orka plugga som jag egentligen borde göra så sitter jag och skriver ännu ett blogginlägg. Det känns ganska bittert. Kan man ens skriva "i brist på att inte orka plugga"? Jag blir förvirrad.
Olala kommenterade precis när jag loggade in på blogg.se. Hon har börjat kalla mig för Ursula? Jag förstår inte kopplingen men den är säkert väldigt djup. á la Olala.
Jag önskar att jag kunde komma på något vettigt att skriva om men all hjärnkapacitet är som bortblåst. Man skulle kunna säga att det ekar på insidan av min panna. Endast ett stort tomt eko. Ganska exotiskt. Jag skulle vilja skriva nått som gör att folk verkligen uppskattar och tycker att det är kul att läsa. Jag vet bara inte hur man gör. Kan man gå en kurs i sånt? Typ, hur blir jag intressant. Denna ständiga jakt på uppmärksamhet.
Det kliar under min fot.
Dripp dropp
Gråskala. Det regnar ute och riddarfjärden ser grå och tråkig ut. Inte ens träden på norrmälarstrand ser gröna ut härifrån. Det är som om allt antar en mer grå nyans när det regnar. Jag antar att vädret speglar mitt humör ganska bra just nu. Surr surr och knorr. Just nu är mitt enda sällskap min kurrande mage. Förstå hur kul jag har det.
Jag hade körlektion imorse. Det gick fint. Jag och Gisela körde i rondeller. Eller cirkulationsplatser som det så fint heter. "Så tar du vänster i cirkulationen. Blinka vänster. Håll till vänster, kolla höger, styr över och blinka" Underbart och inte alls förvirrande. Nej då. Jisses.
"Regnet bara öser ner..."
En annan gång ska jag skriva om hur rolig Gisela är. Jag tycker om att köra med henne. Lyssna på nationalteatern och prata om hennes icke växande gräsmatta.
Johannas liv blir ännu trassligare
Jag satt precis och kikade i min kalender. På onsdag är det Jockes skiva som jag har sagt att jag vill följa med på. På torsdag morgon har Johanna körlektion 06.40. Ingen bra kombination. Det betyder att antingen får jag gå på skivan och missa en värdefull körlektion eller hoppa över en säkert kulig skiva och ha min körlektion.
Jag kan inte bestämma mig. Jag vill göra allt. Det är studenttider och man borde gå på alla skivor man får möjlighet till men det är sjukt snålt med körtider nu och varenda en som man får bör tas tillvara på.
Suck. Tänk om man kunde vara på två ställen samtidigt.
Jag orkar inte. Verkligen orkar inte.
Johanna får inte ihop sitt liv
Knas knas knas.
Jag sitter hemma. Jag borde inte sitta hemma. Jag borde befinna mig inne på söder. Rättare sagt på Debasers bakficka och träffa, lyssna och umgås med mina vänner. Som sagt, jag är inte där. Jag är hemma. Hemma i lilla nynäs skrivandes en svenska c uppsats. Förmodligen skulle jag passa in i facket "Dålig och icke stödjande vän" just nu. Jag har inga ursäkter, jag orkar helt enkelt inte. Seg som en slemmig deghög och trött som...jag vet inte vad. Energimätaren visar på noll och magen är full med marängswiss. Jag orkade helt enkelt inte sätta mig på det där dumma, fula och äckliga tåget. Inte idag igen. Jag vet inte varför jag ursäktar mig, eller om det här ens är en ursäkt. Det är ju såhär jag känner och om det gör mig till en sämre eller dålig människa så är det väl så. Punkt.
Jag vet inte om jag ska, borde, vill eller har ursäktat mig men innerst inne känns det lite jobbigt i samvetet.
För jag har faktiskt ett.
Jag sitter hemma. Jag borde inte sitta hemma. Jag borde befinna mig inne på söder. Rättare sagt på Debasers bakficka och träffa, lyssna och umgås med mina vänner. Som sagt, jag är inte där. Jag är hemma. Hemma i lilla nynäs skrivandes en svenska c uppsats. Förmodligen skulle jag passa in i facket "Dålig och icke stödjande vän" just nu. Jag har inga ursäkter, jag orkar helt enkelt inte. Seg som en slemmig deghög och trött som...jag vet inte vad. Energimätaren visar på noll och magen är full med marängswiss. Jag orkade helt enkelt inte sätta mig på det där dumma, fula och äckliga tåget. Inte idag igen. Jag vet inte varför jag ursäktar mig, eller om det här ens är en ursäkt. Det är ju såhär jag känner och om det gör mig till en sämre eller dålig människa så är det väl så. Punkt.
Jag vet inte om jag ska, borde, vill eller har ursäktat mig men innerst inne känns det lite jobbigt i samvetet.
För jag har faktiskt ett.
Släng er i väggen
Jag säger bara en sak. Släng er i väggen Nackdala. Vinst idag med 7-1. Mumma på er alla goingar. Mina ben gör ont men jag är glad. Firade med en Ben&jerry's glass som jag åt upp heelt själv. Mumma igen.
Imorn är det sing/song release. Stavade jag rätt nu? Strunt samma. Såhär, just nu måste jag erkänna att jag helst av allt skulle vilja vara hemma imorn och plugga och sova. Men samtidigt vill jag ju så gärna se mina söta vänner. Jobbigt att bo här ute på landet ibland. Gunnar, det vore härligt om du ville hänga på.
Time att sova.
Imorn är det sing/song release. Stavade jag rätt nu? Strunt samma. Såhär, just nu måste jag erkänna att jag helst av allt skulle vilja vara hemma imorn och plugga och sova. Men samtidigt vill jag ju så gärna se mina söta vänner. Jobbigt att bo här ute på landet ibland. Gunnar, det vore härligt om du ville hänga på.
Time att sova.
Som en boll...
"En långhårig snubbe med glasögon och en bas sitter och stör mina tankar. På den här skolan finns det bara långhåriga människor och deras uppgift är att störa. Ständigt störa och få sånna som mig att bli ii..."
Hade jag fortsatt på det där inlägget igår vet jag inte riktigt vart det hade slutat. Som tur var kom Desireé och avbröt mitt skrivande och räddade samtidigt den stackars basisten i tvåan från att av mig bli skriftligt ihopknöglad till en boll och hamna i närmsta papperskorg. Jag hade ännu en av mina "jag hatar alla som tror att dom är bra på sina instrumet" - dagar. Nog om detta. Det hela slutade med en lyckligt ovetande tvåa och att jag och Desireé istället tog en latte på sandys. För ovanlighetens skull.
Dagarna går snabbt nu och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera. Jobbiga beslut. Var ska man börja? Jag vill helst av allt börja i slutet och glömma allt som är innan. Det vill säga början. Exotiskt. Och det i mitten. Helst av allt vill jag somna med lillasysters lilla dvd på magen tittandes på ännu en säsong av One tree hill. Bara lite till. Hoppa in i en låtsasvärld.
Idag gjorde jag en sak som jag inte gjort på mycket länge. Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det senast. Jag somnade på soffan. En fredagkväll. Direkt när jag kom hem från skolan. Det är inte det att jag vanligtvis skulle ha svårt att somna på soffan. Saken är den att jag aldrig hinner unna mig den lyxen. Att bara drutta omkull i en osnygg men ack så skön sovställning, somna och snarka lite. Den senaste tiden har det alltid varit något som hindrat mig. Middag och sen försvinnande hem till en söt vän. Eller andra exotiska äventyr. Nu är dessa äventyr och söta vänner inte att förakta men ibland är det bara så skönt att komma hem och bara somna. Dra på sig mysbyxorna och vara allmänt äcklig. Sånt gillar jag. Massor.
På tal om röda bollar så gick mitt engelskanationella skit idag. Åt skogen. Det gick inte skit, det gick värre, just nu har jag bara lite svårt att komma på ett mer passande ord. Som sagt, totalt noll hjärnkapacitet och hur mycket jag än ville så kunde jag inte komma på en endaste liten mening att kladda ner på det där äckligt blanka pappret. Hata. Det hela slutade med ett knappt uppslag fyllt med "I think.." femtontusenmiljarder gånger. Det där jäkla provet kan ha vart bland det sämsta jag nånsin gjort i engelska. Det sa jag till Anders och han bara skrattade. Ack ja ack ja.
Nu är stunden kommen för mig att ta mig vidare mot andra destinationer. Hasa mig två trapper ner och landa i soffan med min tredje coca cola zero. Mumma.
Ola hade NN på besök på kroken ikväll. Sånt gör att vardagen blir lite extra exotiskt. Sånt gillar jag också.
Lilla snigel akta dig....
...annars tar jag dig...
Hade jag fortsatt på det där inlägget igår vet jag inte riktigt vart det hade slutat. Som tur var kom Desireé och avbröt mitt skrivande och räddade samtidigt den stackars basisten i tvåan från att av mig bli skriftligt ihopknöglad till en boll och hamna i närmsta papperskorg. Jag hade ännu en av mina "jag hatar alla som tror att dom är bra på sina instrumet" - dagar. Nog om detta. Det hela slutade med en lyckligt ovetande tvåa och att jag och Desireé istället tog en latte på sandys. För ovanlighetens skull.
Dagarna går snabbt nu och jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera. Jobbiga beslut. Var ska man börja? Jag vill helst av allt börja i slutet och glömma allt som är innan. Det vill säga början. Exotiskt. Och det i mitten. Helst av allt vill jag somna med lillasysters lilla dvd på magen tittandes på ännu en säsong av One tree hill. Bara lite till. Hoppa in i en låtsasvärld.
Idag gjorde jag en sak som jag inte gjort på mycket länge. Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det senast. Jag somnade på soffan. En fredagkväll. Direkt när jag kom hem från skolan. Det är inte det att jag vanligtvis skulle ha svårt att somna på soffan. Saken är den att jag aldrig hinner unna mig den lyxen. Att bara drutta omkull i en osnygg men ack så skön sovställning, somna och snarka lite. Den senaste tiden har det alltid varit något som hindrat mig. Middag och sen försvinnande hem till en söt vän. Eller andra exotiska äventyr. Nu är dessa äventyr och söta vänner inte att förakta men ibland är det bara så skönt att komma hem och bara somna. Dra på sig mysbyxorna och vara allmänt äcklig. Sånt gillar jag. Massor.
På tal om röda bollar så gick mitt engelskanationella skit idag. Åt skogen. Det gick inte skit, det gick värre, just nu har jag bara lite svårt att komma på ett mer passande ord. Som sagt, totalt noll hjärnkapacitet och hur mycket jag än ville så kunde jag inte komma på en endaste liten mening att kladda ner på det där äckligt blanka pappret. Hata. Det hela slutade med ett knappt uppslag fyllt med "I think.." femtontusenmiljarder gånger. Det där jäkla provet kan ha vart bland det sämsta jag nånsin gjort i engelska. Det sa jag till Anders och han bara skrattade. Ack ja ack ja.
Nu är stunden kommen för mig att ta mig vidare mot andra destinationer. Hasa mig två trapper ner och landa i soffan med min tredje coca cola zero. Mumma.
Ola hade NN på besök på kroken ikväll. Sånt gör att vardagen blir lite extra exotiskt. Sånt gillar jag också.
Lilla snigel akta dig....
...annars tar jag dig...
"Vill du veta en rolig grej?..."
Dagarna går och man skulle kunna säga att jag har haft fullt upp med allt och ingenting. Helgen ägnades åt studentskivor och allt för mycket spenderande av pengar på alkohol. Inte bra. Men dock väldigt kul. Engelen i söndags och Fashing på valborg. Mösspåtagning och opponering på projektarbetet är också två saker som hunnits med, och dessutom har jag lyckats köpa mig en studentklänning. Jag är nöjd. Nu vill jag bara sova. Dock kommer jag inte kunna sova så mycket som jag vill på min lediga tid. Icke sa nicke. Skolarbetet tar aldrig slut. Det ena avlöser det andra och jag förstår aldrig när det ska ta slut. Svenska nationella är iallafall avklarat och nu är det bara engelska kvar. Suck.
Halkbanan är bokad och jag har ångest inför teoriprovet. Dubbelsuck.
Dags att fira lillebrors födelsedag en dag för tidigt. Tårta i stora lass.
usch vilket onödigt inlägg!
Halkbanan är bokad och jag har ångest inför teoriprovet. Dubbelsuck.
Dags att fira lillebrors födelsedag en dag för tidigt. Tårta i stora lass.
usch vilket onödigt inlägg!
