När jag besökte Mia i göteborg köpte jag exotiska tuggummin. Penis-tuggummin. I love my penis. Det är en gåva till en mycket kär person. Samma Mia skickade idag ett sms och berättade att hon skulle träna för första gången på tre månader. Heja dig! Jag hoppas att du inte har något emot att jag delar med mig av din duktighet.

På tal om något helt annat.

Jag tycker att alla förtjänar det bästa. Jag tycker att jag förtjänar det bästa. Varför är det då så otroligt svårt att inse att man inte får det bästa. Jag skulle vilja stänga av. Koppla bort och tänka på annat. Att det ska vara så svårt. Ibland kallar min syster mig för psykopat. "Nu är du sådär igen Johanna, som en psykopat"

Japp.

Nej imorgon är en ny dag och snart får man använda mössa på heltid. Tur att jag har två nya.
Mums.

Tiden går fort när man har roligt. Ibland så fort att man knappt hinner med. För ett år sedan var jag och ola på fjällmässa i gävle. Fia hade färgat mitt hår nästan svart och jag och ola serverade på annas 50 års fest. Eftersom det var lönelördag blev vi dessutom goa och glada med resten av nynäshamn.

Idag, ett år senare är det i alla fall lika fint väder. Och det är ju trevligt. Ola är fortfarande underbara Ola. Jag har dock inte svart hår och vi kommer inte heller att mysa med resten av nynäs ikväll. En annan kväll kanske.

Jag ska till arlanda. Det ni. Vad gör man inte för bror.

Erik Hassle är bra. Jag har sagt det helatiden. Desirée kommer ihåg att jag ville smyganmäla honom till idol. Det behövdes inte. Han klarade sig ganska bra ändå. 

Jag älskar när jag har rätt.

Skönt att vara hemma. Det var min första tanke. Och det jag längtade efter sista veckorna i Kragerö. Att få komma hem. Nu är jag hemma. Det är fortfarande väldigt skönt att sova i sin egen säng och att få krama på familjen. Men jag är redan rastlös.

Idag var första dagen på mitt nya liv och mitt första försök att påbörja försvinnandet av min nya kära vän, öl- och rosémagen. Wiiee. Jag ska bli tight och vältränad som aldrig förr. Daller daller, aldrig mer. Jaja, ni känner ju mig. Det kommer aldrig hända. Godis och mat är för gott och att träna regelbundet och rätt är lite för jobbigt. Hur som haver, tanken var god och jag lyckades efter många om och men ta mig den långa,sega biten runt ringvägen. Helt ensam . Uhä. Det var dit jag egentligen ville komma. Jag kunde inte komma på en endaste människa som skulle kunna gå med mig. För ingen är hemma. Kul med nynäs. Kul.

Så istället tröståt jag lite mintkrokant med mamma när jag kom hem. Japp. Det var den powerwalken det.

Nu sitter jag istället och kikar på sista minuten resor till solen. Jag vill åka till ett exotiskt ställe. Exotiska ställen finns inte på sista minuten. Där finns mallorca och exotiska magaluf. Eller det familjevänliga hotellet 3 km utanför rhodos stad med två barnpooler. Nej tack. Men som sagt, man kan inte vara kräsen och samtidigt vilja betala lite pengar.

Jag känner att min bitterhet börjar ta över lite för mycket. Och jag har inte ens en anledning till att vara bitter. Bara på vissa saker. Och personer.

Mina naglar är i alla fall rosa och nymålade. Läckert.

Imorgon är det fredag. Mums.

Ola. Idag har jag pratat med pappan till Charlie. Det du.

När man en gång har lämnat fågelboet, i mitt fall, trygga lilla nynäs, känns det lite knasigt att komma tillbaka. Allt är precis som vanligt förutom att alla numera handlar på coop istället för kvantum. Även min mor. Trots denna oförändrade vardag känner jag mig inte riktigt hemma. Förmodligen för att jag vet att jag snart kommer att åka härifrån igen. 

Det känns tråkigt och faktiskt lite ensamt att de få personer som jag brukade umgås med och tycker väldigt mycket om här hemma har lämnat byn. För en lång tid. Förmodligen för alltid. Så nu när jag kommer hem för att få träffa lite kära vänner, hänga och umgås finns det inga kvar. Vad göra? 
Norway calling. 

Jag och Fia planerar i alla fall en sista minuten. Någon som vill följa med? Fort som tusan. Jag är inte bara blek. Jag är genomskinlig. Det är inte vackert, tro mig. 

Om jag hade lite spännande bilder från i sommras skulle ni alla få ta del av dom men tyvärr. Inget finns dokumenterat. Vilket likagärna kan betyda att jag befunnit mig på en sluten anstalt hela sommaren för innehav av droger. Vem vet. Nej, så illa är det inte. Jag har bara befunnit mig i en liten isolerad sommarstad på norges kust och serverat "pappa betalar brats" rosé och även en och en annan pappa. Flaska efter flaska. Smakar det bra...? 

Ja tack. 

Nu ska jag göra vuxna saker. Lämna in min bil på verkstad. Bruno har nämligen börjat låta som en raggarbil. Eller som en av alla volvos som står utanför shell och hänger en vanlig vardagkväll. Bruuum. Eller vroooom kanske är mer passande? Besöka banken, fixa och trixa lite. 

Det är så härligt att bli stor. 


Jag hade i alla fall fin utsikt från mitt sovrum.