Jag överlevde helgen. Även om jag känner mig ganska långt från levande just nu. Men jag antar att det är så det ska kännas efter en lyckad helg i goda vänners sällskap med lite för mycket festande och alldeles lagom mycket fotboll.

Jag och Janni spenderade fredagskvällen på Olas skiva inne i stan. Egentligen finns det inte så mycket att säga om den kvällen. Det var en skiva som alla andra. Precis så som skivor ska vara. Men Ola var fin i sin fläta och sitt halsband och vi fick övernatta i Jannis finfina lägenhet. Att ligga sked på en luftmadrass kan verkligen vara mysigt. Tom & Jerry kex på Enskede IP är också ganska mysigt.

I samma goda vänners sällskap och med många andra spenderade vi ännu en kväll på Telegrafen. Ett års jubileum och Kalle Baah. Jag tror att nästan varenda kotte i nynäs var där. Det var fullt. Fullt med folk och fullt med alkohol i min kropp. Jag fick höra många snälla saker sägas till och om mig och jag blev glad. Egokickar. De behövs ibland. Natten slutade spännande och jag och Ola fick sällskap av många trevliga filurer. Dock kan jag för allt i världen inte förstå hur man kan äta frysdiskhamburgare klockan halv fyra på natten och tycka att det är gott. Hua.

Det var ganska tungt att spela match idag men vinst med 9-0 känns ganska fint. Sånt behövs också ibland.


Ännu en underbar helg att lägga till samlingen.

På min gata bor det en vis man. Han bor i ett grönt hus med sin fru. Dom har en fin liten trädgård som dom spenderar varje vaken soltimme i. Krattar grus, planterar blommor, rensar ogräs. Ni vet. Sånt som man gör när man har en trädgård. 

Idag när jag kom strosande uppför gatan och försökte vara lite anonym och även gömma mina mörka ringar under ögonen bakom stora solglasögon lyckades jag ändå inte gömma mig för denne trädgårdsherre. Han är en pratglad herre. Väldigt uppmärksam också. Engelsman. Han hade under en längre tid observerat att jag oftast bar svarta eller vita kläder. Mörkt eller ljust. Eller båda tillsammans. Han hade under en längre tid gått och funderat vad färgvalet på mina kläder berodde på och nu var han bara tvungen att fråga. Var jag med i någon sekt? Eller hade jag konverterat och blivit nunna? Han var väldigt fundersam. En modern nunna kanske? Jag bara skrattade. Nunnan Johanna. Nej tack. Jag försökte förklara att jag föredrog svart. Att jag inte var något big fan av pasteller och andra väldigt färglada färger. Rosa, nej tack.

Min trådgårdsgranne nöjde sig med svaret och började som vanligt att prata på om livet i övrigt. Han pratar mycket och länge den mannen. Själv stog jag mest där och nickade. Aaa.. nee...mmm. Dock är han väldigt vis och klok och jag lyssnar mer än gärna på vad han har att lära om livet. Han berättade om när han bodde i en etta på skånegatan på söder med en hyra på trehundra kronor i månaden. Hur livet i London var. Att han egentligen var en storstadsmänniska men att han uppskattade nynäs på sitt sätt. Han sa åt mig att leva livet. Att vi unga kvinnor har för bråttom att slå oss till ro och skaffa man, barn och villa. Han sa att allt sånt kan vänta. Det är nu när man är ung som man ska passa på att verkligen leva. Lyssna på hjärtat. Göra det man vill. Få livserfarenhet så att när den dagen kommer när man tillslut ska slå sig till ro kan göra det utan att känna att man missat hela livet. Livet är för kort för att slängas bort.

Allt detta lät naturligtvis mycket bättre när han sa det med engelsk brytning.

Inspiration kära vänner. Den finns överallt. Man ska bara göra någonting av den.   

För första gången på jag vet inte hur länge har jag idag känt mig som en riktig tjej. Eller jag har tänkt som en riktigt tjej. Tjejtankar. Fjantiga tjejtankar. Såhär i efterhand känns det lite knasigt eftersom jag inte ens vet varför jag orkade bry mig och ens tänka efter. Nej vanliga Johanna känns bättre. När jag får vara lite halvt känslokall och köra mitt race utan att låta andra bestämma. Det blir alltid bäst så. Tycker jag.

Man skulle kunna tro att jag inte tänker på djupa och lite krångligare saker. Att det enda som fastnar på min näthinna är huruvida man bör ha bh eller inte. Vilket vitt vin som är billigast och godast och vilken musik jag ska ha i lurarna när jag åker hem från jobbet. Men vet ni, det cirkulerar faktiskt ganska mycket annat där på insidan också. Problemet är bara att när jag väl får för mig att jag ska dela med mig och kleta ner där här på bloggen så låter allt bara som en snurrig smörja och inget som folk vill läsa om. Varför nu folk skulle vilja läsa om mina bhteorier eller icke så lyckade raggningförsök. Eller min hemliga förälskelse i Anders Rydell. 

Jag tycker i och för sig inte att det är speciellt kul att skriva om djupa och knepiga saker. Jag tror inte att ni finner det så roande att läsa heller? Isåfall finns det andra bloggar. 

Emelie är hemma från Thailand. Trevligt.

Om någon är intresserad av att besöka Old Bell på lördag så har jag biljetter som jag vill bli av med. Det är tydligen Nifenkväll och nått band som spelar. Det kommer krylla av mysiga fotbollsspelare där. Ohh jaa. Herrlaget kommer med all säkerhet  att ha många representanter där. Jag vill inte hänga ut någon här på bloggen, men det lär bli spännande. Det vill jag lova. Liveband och grejer. 20 års gräns dock. Förutom för alla speciella nifare. Hundra coronas. Ni kommer inte att ångra er. Mums.