Så är det då dags igen. Denna årliga händelse som alltid lockar alla män bärandes kostym. Äntligen får de återigen träffas över en öl eller ett glas vin, minglandes. Utåt sett kan det kanske se ut som att de är intresserade men egentligen är de bara där för att skaffa nya kontakter, visa upp sin nya slips, och för gratismaten såklart. Kostymknuttar. Självklart är det Stockholm Open jag syftar på. Denna årliga tillställnig till tennisturnering som lockar till sig allt mellan himmel och jord. Tennisfreaks till barn som springer omkring med stora autografbollar på jakt efter ännu en autograf eller ett svettigt svettband som någon tennisspelare slänger ut i publiken, mammor som har tagit med egengjorda polarbrödssmörgåsar som dom smygäter på toaletten när allt dom egentligen vill ha är räkmackan som finns att köpa på plats, men som kostar en mindre förmögenhet, unga tjejer med alldeles för mycket foundation och idominläppar med luggen i en sådan stor fluffig snebena att man inte vill annat än att gå fram och lägga den tillrätta, killar som springer runt med senaste lacostetröjan, men som glömt att jeansen instoppade i intersportstrumpor kanske inte passar sig inom dessa kretsar, kostymknuttarna och så jag. Åh denna underbara tid. Självklart kommer Kungliga tennishallen att gästas av mig även i år, då också med mina vapendragare.

Vi ses i minglet!

Hela dagen har jag känt ett rejält sug att få skriva av mig. Massor av saker har snurrat runt på insidan av mitt huvud och jag vet inte riktigt hur jag ska få ner allt virrvarr av tankar i en inte allt för flummig, osammanhängande och oförståelig text. För det är förmodligen så det kommer sluta, som en massa strunt i en enda stor röra. Precis som jag vill ha det. Kaffe på det? 

Materiella ting. Är inte dessa ting underbara? Saker som man kan äga och som inte kan säga eller tycka till om någonting. De bara finns där för att skänka en tillfredställelse och lycka. Jag har fyra favoriter. Mina converse. Underbara, passar till allt och är alltid rätt. Tidlösa. Min bruna skinnväska från jocasi, kärlek vid första ögonkastet, som jag fyndade på rean istället för att betala en hel förmögenhet. Min skinnjacka. Efter många år av ett svårt "ha begär" fick jag äntligen släcka min törst i våras. Sist och även minst, min sjukt fräsiga DKNY klocka som jag fick i studentpresent. Jag kan inte sluta pilla på den. Jag kan själv inte förstå hur jag kan vara så otroligt fäst vid dessa föremål. Hur materiella ting kan få en att må så otroligt bra. När man äntligen har fått köpa den där jackan som man spanat in i flera månader. Som har hängt där i affären och bara väntat på en och nu får man bära hem den i påsen för att sedan äntligen få använda den. Helt knasigt. Helt knasigt att jag skriver om det här i min blogg.

Hockeykillar på shell. Häromdan satt jag och en vän på en parkbänk och filosoferade över livet och allt som det har att erbjuda. Som alltid halkade vi in på ämnet killar. Hur mycket man än försöker så går det liksom inte att undvika just det ämnet. Alla vägar bär till Rom, eller i det här fallet, till killar. Just den här gången råkade det handla om hockeykillar. Att det är något speciellt med dom, på både gott och ont. Det finns killar, och så finns det hockeykillar. Så är det bara. I nynäs vet man vilka som är hockeykillar och vilka som inte är det. Idag var hockeykillarna på Shell och köpte take away kaffe. Det fick mig att undra, förstör inte det deras image? Dricker inte dom bara sportdryck och öl?

När tiden går förändras människor. Både till det bättre och till det sämre. Förhoppningsvis alltid till det bättre, men ibland till något som man inte ens kan förstå. Det är svårt att förstå hur det kan bli så. Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta. Bara ännu en söndagsflummig tanke från ett stort levande frågetecken. 

 

Min mage är glad. Det känns som små fjärilar som flyger runt. Jag vet inte varför. Kanske för att allt bara känns bra. Kanske för att allt är bra. Ja. Så är det nog. Mys.

Och kärlek.

Så var man efter en härlig penisonärs/kärleks vecka på Mallorca med Karin tillbaka i verkligheten. Sol, bad, värme. Långa stränder och bleka engelsmän som efter en dag i solen antog en mer rosa färg. Italienska gamlingar på stranden i exotiska badbyxor och baddräkter med diverse röda hattar. Pojkar som ville vara flickor och parasoller som såg ut som Gandalfhattar. Vodkatonics som bestod av i princip bara vodka men som man blev väldigt fnittrig av. Till och med så fnittrig att man kan tycka att en indier är intressant och folk som heter Batch  och vars bästa vän kallas för fish är ännu trevligare att diksutera viktiga frågor med, t ex att alla svenska tjejer skulle vara blonda, lesbiska och porrstjärnor? Boten Anna på engelska och mycket mer. En underbar vecka. En välbehövlig sådan.



För övrigt går livet framåt. Många frågetecken men dock framåt. Foten mår fortfarande inte bra och jag går fortfarande som en häst. Inte bra. Inte attraktivt för fem öre. Jag är trött på att gå som en dressyrhäst. Jag skulle haft uppkörning den 5 september. Vilket förmodligen skulle ha resulterat i körkort. Som min fot mår nu får jag vara glad om jag har mitt körkort innan jul. Heja droppfot.

För övrigt två var det underbart härligt att återse mitt bröd idag. Mitt bröd Ola. Fika på sandys, mys med middag och snickelisnack om veckan som gått. Jag har saknat dej något sjukt. Men nu är pensionärerna hemma igen. Hamburgaren kan åter bli hel. Ingen förstår våra interna skämt och det är det som är så underbart.



Kärlek.

Då var det gjort. Bokat och klart. Imorgon kl 07.00 lyfter planet mot Mallis. Specat boende och allt, kanske inte det bästa men det kommer bli perfa för mig och Karin. Jag får pool.  

"Centralt beläget lägenhetshotell med ung och livlig publik, nära stranden. Poolområde med solstolar. Sällskapsutrymme och kafeteria/bar. Bordtennis och biljard. Underhållning några kvällar i veckan."

Mumma.
 
Vi ska tänka på er här hemma. Speciellt Olala <3

Dags att packa väskan! På återseende folk!

Ciao! 

Jag och Karin funderar. Funderar, grubblar och tänker. Specat eller ospecat? Ospecat eller specat? Hej och hå och fram och tillbaka. Nu får vi se om vi ens kommer iväg på tisdag, resorna försvinner snabbt och just den 4 verkar vara väldigt poppis. Så länge vi får dusch och wc. Det räcker med en semester utan toa i cirkus gurkus ett dygn.


Det börjar bli höst och mitt liv börjar för var dag som går att mer och mer anta formen av ett frågetecken. Hur ska det gå för nittonåriga Johanna? Kommer hon att överleva vintern? Jodå, det ska vi nog klara. Det snurrar runt många tankar och funderingar just nu. Vill jag jobba kvar på mitt jobb? Är det givande? Svar: frågetecken. Kommer jag och Karin komma iväg till New York i höst och vad ska jag göra sen? Jag orkar inte riktigt tänka på det där. Är man nitton så är man. Måste livets alla frågeteckan vara lösta då? Nej verkligen inte. Tack. Punkt. och. Slut.

Jag har fått Cypern bilderna av Ola så om jag orkar kommer det kanske inom en snar framtid att ploppa upp lite exotiska bilder på denna exotiska blogg. Det vore ju underhållande för omvärlden. Fast mest för mig.

Kärlek.