Youtube är farligt. Jag skulle egentligen ha skrivit ett spännande inlägg och en medelålders kvinnan som ett antal gånger kliade sig mellan benen idag på tåget, men som sagt, youtube är farligt och jag har istället tillbringat en längre tid tittandes på videos med Bon Jovi, AC/DC, Guns'n Roses och Europe. Pudel band. Jag är fast. Ge mig. Jag Känner att jag äntligen har hittat mina själsfränder, titta bara på håret. Det är ju där det sitter. Jag har också pudelfluff. Rock'n roll. Paradise city och high way to hell. Det vore mumma att se sådana låtar live. Nuförtiden kan man ju i alla fall se dessa låtar live med diverse coverband på varenda afterski man går på. Sånt gillar jag. Annars kan man gå till Telegrafen i nynäs och lyssna på Marmelad orkestern eller Smale thord. De spelar också dom låtarna. Trots att det inte är afterski.  

Nu ska jag leka pudel. Punkt.

  

    

Idag fick jag den stora äran att träffa Måns. Självaste mums Måns. Måns Zelmerlöw. Idol - Måns. Min favorit Måns. Det var biljettsläpp för Footloose och Pr på Intima på Odengatan och där stod han. Marie drog med mig och Åsa på lunchen och han var precis lika söt i vekrligeheten. Om inte sötare. Jag är hemligt förälskad i Måns. Det vet alla som känner mig och ja, jag var lite pinsam idag och fick faktiskt en autograf. Det ni. "Kram till Johanna / Måns."

Nu kan vi leva lite på det ett tag.

Jag skulle nog fortfarande vilja påstå att jag är utmattad efter helgens alla äventyr. För att använda mig av lite "bilspråk", det var full gas och femmans växel från fredag eftermiddag till söndagkväll. Det känns som om jag fortfarande kör på tomgång. Eller snarare soppatorsk. Tom tank. Kort och gott, jag skulle behöva ett höstlov. Tyvärr är höstlov bara få förunnat. Dessa få är sånna som går i skolan. Jag gör inte det längre, jag jobbar. Dock tjänar jag inte lika mycket pengar som jag skulle vilja...och jag har fortfarande inte höstlov.  

Jo, jag lever faktiskt. Jag är bara borta tolv timmar varje dag. Åker sju, kommer hem sju. Det är så underbart att bli vuxen .


Uhää.

Jag har stannat upp i "packningen" och fixandet i cirka fem minuter för att kludda ner lite exotiska meningar i denna blogg innan jag far vidare mot nya äventyr.  Jag har knappt hunnit hämta mig från gårdagens mysiga äventyr på söder och andra exotiska ställen som jag väljer att inte nämna här, innan det är dags att dra vidare mot nästa. Jag gissar att hela nynäs befolkning kommer att vara där ikväll. Trevligt eller inte, välj själv, jag tänker iallafall ha grymt kul och skaka rumpa med Ola & co.

Ha en mysig kväll gott folk!

/Stringis

För att kludda ner sina tankar och funderingar i en blogg måste man ha motivation och något vettigt att skriva. Eller kanske inte just vettigt men något som man gärna vill dela med sig av till andra och som andra även finner intressant att ta del av och läsa. Nu tror ju inte jag att de få krakar som läser min blogg alltid finner det jag skriver och funderar över så intressant, men det är bara en fråga om fantasi och intresse. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta mitt oerhört intressanta liv sen sist jag skrev. Egentligen har det väl inte hänt något speciellt spännande men varje dag är man ju med om olika händelser och mindre katastrofer, överraskningar och annat trevligt. Min vecka har varit full av trevligheter.

Häromdagen på tåget på väg hem, när jag var lagom go och glad, med håret på ända och svarta ringar under ögonen gick en gammal flamma på tåget. Flamma är fel ord, kanske snarare en vän från förr. Personen kunde efter en mycket givande tågresa med mig konstatera att jag från att en gång ha varit en isbit nu utvecklats till en spetsig istapp. Han undrade snällt "Är du lika elak mot alla?" Jag var en snäll flicka och svarade "Bara mot vissa"

Den här veckan har jag även betalat 250kr för en syn som visade sig vara felfri och så långt ifrån ett behov av glasögon som man kan komma. Huvudvärken måste alltså komma ifrån något annat. Spänningshuvudvärk? 

Huvudvärken botades dock igår när jag fick ägna några timmar fikandes på John Chris med Karin och mumsa på en stor bit blåbärspaj och smutta på en varm kopp te. Spana på exotiska människor utanför fönstret som visade sig vara både Anna Gransten och Maria Johansson. Rytmuskändisar.  Plus småpojkar som förgäves försökte dra halsbloss.

Jag har även uträttat viktiga saker på jobbet den här veckan. Ola tror att jag bara vattnar blommor, men det är fel, jag putsar Burger King och Taco Bar skyltar också. Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag gör viktigt pappersarbete. Så det så. Minst lika viktigt som att hacka gurka eller plocka undan tomma tallrikar.

Dessutom har jag tänkt en massa. Tänkt på en hel massa saker faktiskt. På ditten och datten. På att det var så lätt att gå i skolan, undrat varför man inte får ha mysbyxor på jobbet och hur i hela fridens namn blondinbella kan vara så poppis? Jag menar, vad har hon som inte jag har förutom blont hår?  Jag är den nya blondinbella, ni har bara inte fattat det än.

Imorgon är det fredag och det ska bli precis lika skönt som vanligt. Imorn blir det ölande med Cuba och okända människor. Övernattning på söder och förhoppningsvis äventyr i massor. Det ska bli gött. På lördag är det återigen dags för nynäsäventyr. Mästerkocken Ola bjuder på exotisk pasta och VIP gäster från haninge kommer på besök. Jag kommer söka upp Dogge på telen och stå längst fram och hoppa som en tok.

Nu ska jag göra någonting som jag inte gjort på mycket länge. På mycket mycket länge. Jag ska dra på mig träningkläderna och löpardojjorna och ta mig ut i mörkret och stormen för en löprunda. Men ta mig sjutton vad skönt det ska bli.

På återseende kära ni.

/Stringis

Jag sitter här och spanar runt på olika hemsidor. Kommer jag verkligen klara det? Vad händer om jag får hemlängtan? När ska jag åka? När? Var? Hur? Tusen frågor. Gahh. Fasiken, ett år går ju fort...men hur i hela hellskotta ska jag klara mig utan alla här hemma?

Jösses.

I helgen var jag på höstfest. Höstfest med släkt och vänner där medelåldern var cirkus 40. Det var tipspromenader, öl-smakning och lakritsshots i massor.  Jag, syster och småkusiner hjälpte till i köket men sen slutade kvällen med att även jag fick min beskärda del av lakritsshotsen. Låt oss säga att vi alla var goa och glada i söndags när vi vaknade. Jag vet inte om det berodde på det men nu har jag legat sjuk i två dagar. Alkohol borde föbjudas. Kort och gott.

När man ligger hemma och är sjuk brukar det ofta sluta med att man plöjer igenom alla tv kanaler som man möjligen kan tänkas hitta. Sedan en tid tillbaka har vi haft tv400. En mycket exotiskt kanal där dom visar lite av ditten och datten som är av lite för dålig kvalité för att visas i andra kanaler, men som folk ändå tittar på. T ex. jag. Just i detta ögonblick visar dom Jerry Springer show. Jösses, jag tyckte att Ricki Lake var skruvat, men det här tar fasiken priset. Hur kan folk ställa upp i sådana program? För mig är det ett stort frågetecken. Dessutom kan man ju undra hur folk i de här programmen fungerar. Dom är gifta med någon som är otrogen med någons bästa kompis som i sin tur vänsterprasslar med en tredje person. Helt knasigt. För det mesta är de dessutom otroligt överviktiga. Kanske har det något med saken att göra? förmodligen inte. 

Imorgon är det dags för mig att återigen ta mig tillbaka till jobbet även om min kropp just nu inte känner sig tillräckligt frisk och kry. Jag tänker nämligen besöka Stockholm Open imorgon kväll, och för att orka det måste man även bevisa att man orkar jobba. Rätt ska vara rätt. 

Som sagt, vi ses i minglet. 

Tjing! 

 

Äntligen. Äntligen fick Ola fylla arton. Som vi har väntat. Äntligen får du följa med lagligt ut på krogen med ditt finfina leg. Det är mumma. Mumma med mysig middag ikväll också. Hade så gärna velat följa med ut men det får helt enkelt bli en annan gång. Grattis grattis kära du.

Imorn bär det av mot Örebro för att slå klackarna i taket på en så kallad "höstfest". Vi får se hur detta slutar. Bra hoppas jag.
.

På mitt jobb jobbar det några härliga filurer. Eller ganska många faktiskt. Vi har "ekonomifilurer" som spanar, vrider och vänder på siffror om dagarna, och så har vi en klutt med HR - filurer också. Dom fixar med annat. Vi har "superfixaren" som fixar och trixar med allt. Från att byta toapapper till att boka hotell och flygresor. Någon annan ser till att rätt sallad kommer till restaurangerna medan den tredje ser till att rätt skyltar kommer upp. Sen har vi en perfektionist som kontrolerar allt in i minsta detalj. En person som dyker upp ibland med snedbena och kort hår. Han som har bebishår i nacken och en liten virvel i pannan som alltid är glad och skrattar. Sen har vi hon som kan allt, och dom där två andra tokfiorna som alltid är glada och sociala, och han som klär sig snyggast på hela kontoret som man tror är ungkarl men som har fru och barn. Datakillen med det roliga efternamnet och många fler, och som vanligt, jag. Som bara får jobba kvar fram tills årsskiftet, sen tycker dom att det är dags för mig att söka mig vidare mot nya ävnetyr. Det tycker jag okså. Frågan är bara vem som ska göra alla kassarapporter?

Frågan är också vad jag ska göra sen, jag har länge funderat på astronaut, vad tror ni om det? Nej. Kanske hundrastare, jag som tycker så mycket om djur. Nej. Elektriker? Kanske inte. Nej jag vet. Idolexpert på heltid. Det vore något för mig. 

Dagens hoppa och skuttalåt: Stand out från Goofy the movie. 



    

Under helgen har jag kommit fram till en sak som jag valt att inte tänka på tidigare. Mitt beroende av internet och tv. Sedan i torsdagskväll har jag varit utan telefon, tv och internet. Comhem bestämde sig för att det återigen var dags att strula till det för oss och låta oss genomlida ännu några dagar utan dessa livsnödvändiga ting. En helg utan tv och internet. Kan ni tänka er hur det kändes i fredags när idol gick? Mm..just det. Jag satt här hemma och slet mig i håret. Läs en bok för tusan. Jipppii. Hur som haver så är allt återigen som det ska. Allt funkar och jag fick besök av två unga herrar från Comhem. Tipp topp. 

Redan oktober. Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga. Jag känner dock inte att jag har så kul. Är inte det här tiden då man borde leva i ett stort lyckorus? Skolan är slut och man kan göra vad man vill? Varje dag läser jag bloggar där folk skriver om sina tanka och funderingar, vad dom sysslar med och vad som händer i deras liv och omgivning. Folk gör saker, roliga saker. Själv känns det som om jag har kört fast och inte riktigt vet var jag ska börja. Det är en uppgiven känsla som då och då kryper fram och biter sig fast. Titt som tätt försöker jag intala mig själv att jag fortfarande bara är 19 år. Jag behöver inte veta allt nu. Ändå känns det jobbigt att inte ha en aning. Det värsta jag vet är när folk vill vara intresserade och snällt frågar "Jaha Johanna, och vad ska du göra nu då? Vad ska du bli när du blir stor?"  Jag kan inte se mig själv som någonting. Just nu känns det som att jag alltid kommer att vara 19 år och springa runt och inte ha en aning om vad som ska hända med mig härnäst. Om jag bara kunde ha en lite liten aning.

Någonting som jag dock vet är att äntligen, äntligen på fredag fyller allas vår favorit Olala 18 stora år. Som du/vi har väntat. Nu får du äntligen gå på korgen lagligt och äntligen äntligen köpa 2.25or på konsum. Är inte detta underbart! Och snart fyller Karin tjugo. Tänk vad tiden går fort. På fredag blir det iaf glass i stora lass och mycket annat. Då ska det firas!

Nu ska jag göra något så viktigt och givande som att baka bullar.


Är inte livet roligt?